Gillar ju att göra årssammanställningar för att kunna kika tillbaka på och minnas längre fram. 

 

 

Årets väderlek 2014:
Snöfattig vinter med plask/fryst vartannat så det blev dåligt med skridskor och längdskidor utomhus denna vinter. Juni var svinkallt och bedrövligt men Juli blev istället helt underbar med ca 3 veckors högtryck. 

 

5 stora hits detta år:
Taylor Swift - Shake it off 
Ed Sheeran - Thinking out load 
Sia - Chandelier 
Tove Lo - Stay High 
Mr Probz - Waves 

Årets sommarplåga: Albin - Din soldat 

3 sevärda filmer: 
Dallas Buyers Club (Drama med Matthew McConaughey som aidssjuk homofob)
The Wolf of Wall Street (Scorsese och DiCaprio ihop igen)
Gone Girl (Spännande Thriller Av David Fincher)

Bästa animerade film detta år enligt Max: Frost +++++

10 sevärda tv-serier jag kikade på: 
Homeland, House of Cards, Mad Men, Game Of Thrones, True Detective, 24
The Shield, Bloodline, Orange is the new black, The Walking Dead. 

Årets drejare: Björn Hellberg i tv-programmet Sverigequizen >>

  

"Red Wedding" i tv-serien Game of thrones är svårt att förbise. Herregud!

 

Min hälsa: 
I Januari gjorde jag en neurologisk undersökning pga smärtorna i arm mm men de hittade inga fel där. Under året hade jag fortsatt ont i armen, ont i hälsenor mm främst på morgonen men kunde oftast sporta på med min tennis och innebandy även detta år och på hösten 2014 återupptog jag, Jonny och "Nana" vårt golfspelande efter 7 års paus. 

 

Max sportande: 
Under vinterhalvåret 13-14 körde jag, Jonny och Fagge innebandyskola i Vallhovsskolan och det var jätteroligt tyckte både vi vuxna och barnen. På hösten 2014 började Max i SAIK där jag även lite senare blev med i ledarstaben. På vintern gick Max även på bandyskola på lördagar och så började han att åka slalom. 

 

Årets tv-möte:
Gunde Svan mötte sin överman i mantrat "ingenting är omöjligt" när han träffade Anders Olsson.

 

Liverpool gjorde en fantastisk säsong och med Suarez i spetsen så spelade laget ofta en underhållande fotboll som få andra lag i Europa kunde bjuda på. Med bara 3 matcher kvar kändes det som om ligatiteln skulle tas hem men sen kom matchen mot Chelsea som jag såg på plats och allt rasade. 

Årets krogshow: 
Såg ju bara "Ägd" med Schyffert & Lindström på Rival och den var ju +++++ 

 

Årets konsert: 
Ingen konsert kommer någonsin kunna konkurrera med Håkan Hellström på Ullevi. 

 

Årets charterresa: 
Vi åkte till Playa de las Americas på Teneriffa i Mars. Där var jag med min familj när mamma fyllde 50 år men kände inte igen mig alls ändå. Lite mycket pensionärer på hotellet och lite barn tyvärr men annars en skön vecka med rätt bra väder. Max lärde sig simma och trivdes kanon trots bristen på lekkompisar. 

Årets mest obehagliga överraskning:
När Jonny sänkte golfputten på Hål 1 kunde han icke ana att en människa hade bajsat i hålkoppen.

Årets ledsamhet: 
Att Alzheimers är en "anhörigsjukdom" är inget understatement och speciellt sommaren -2014 var väldigt jobbig då jag stundtals kände mig ganska knäckt men det var bara att bita ihop. Lider med min snälla mamma som fått denna hemska sjukdom och jag lider med oss anhöriga som får hantera allt elände. 

 

Årets ståpäls:
- Charlotte Kallas jakt och upplopp i guldstafetten i OS är svårslaget 
- Hela konserten förstås men oförglömlig stund när Håkan Hellström sjöng Valborg på Ullevi.
- Förstås You Will Never Walk Alone på Anfield inför matchen mot Chelsea  

 

Årets politiker:  

Marcus Oscarsson på TV4 är ju ingen politiker men gör mycket gott för politiken i TV. Önskar att fler politiker kunde se verkligheten som honom. Då jag själv arbetar inom Integration har jag ju god insyn i hur mycket som våra politiker hanterat illa inom detta område. Det kostsamma idiotiska lotssystemet är ett exempel. 

 

Gerrards halkning mot Chelsea där ligatiteln försvann. Jag och Staffan stod på The Kop! 

Årets midsommarväder:
Gissa! Svinkallt förstås men vi hade ändå en trevlig kväll hemma hos familjen Naenfeldt. 

Årets sommarresa: 
Vi tillbringade en vecka i Halmstad ihop med familjen Naenfeldt. Vi hade mestadels fint väder och jag fick äntligen hänga lite på Tylösand och sen så åkte vi även till Helsingborg samt var över till Danmark en sväng. På vägen hem stannade vi på High Chapparal där Max bland annat fick utöva revolverduell mot Lucky Luke. 

Årets ensamma hemma: 
I September åkte Tina och syster Linda på en välförtjänt chartervecka till Gran Canaria. Trodde Max skulle bli galen av längtan efter sin kära mamma men det gick bra för oss killar här hemma och Tina fick en välbehövlig semester med sin syster i solen. 

 

 

Jag har ju tidigare i bloggen skrivit om två konserter som mina bästa någonsin. Håkan Hellström på Hovet, 2010 och sedan Bruce Springsteen på Ullevi sommaren 2012. Nu har det hänt igen och jag har svårt att tro att jag någonsin får vara med om en lika magisk konsertkväll som när Håkan Hellström intog Ullevi inför 69000 människor en varm sommarkväll den 7 Juni, 2014. Ett minne för livet!

 

 

Tro och tvivel ++++
En perfekt öppningslåt och den låt jag hade gissat att Håkan skulle börja med.
 
En vän med en bil +++
Inte någon av min större favoriter med Håkan men bra drag.

Du kan gå din egen väg ++++ 
Ös till bra poplåt.

Nu kan du få mig så lätt ++++ 
Värme och mäktig allsång, förstås!

Man måste dö några gånger innan man kan leva +++++
Har alltid gillat den här låten lite extra live och så även nu. 

Ziegenarliv dreamin’ ++
Bra driv i denna låten på skiva men konsertens svagaste nummer enligt mig.

Vid protesfabrikens stängsel ++++
Nyckelharpa, fiol till denna fina ballad i solnedgång

Jag har varit i alla städer ++++
Den populära Göteborgshyllningen går förstås hem hos publiken på Ullevi.

Gårdakvarnar och skit +++++
Vilka rysningar att stå på Ullevi denna varma sommarkväll och få höra denna ljuvliga låt.

Dom där jag kommer ifrån +++
Valet av gästartisterna Kapten Röd o Freddie Wadling kändes sådär. Bra drag.

Kom igen Lena  +++++
69000 människor som dansar. Lycka och eufori!

Brännö serenad +++
Somrig vacker låt.  

När lyktorna tänds +++++
Fantastisk låt här med U2-intro, fantastiska minuter på Ullevi.

Shelley +++++
Kan låta bättre på skiva men ett mästerverk till låt är det.

Klubbland ++++
Ullevi förvandlas till dansgolv igen. Mäktig slutfas när hela innerplanpubliken hoppar.

Pistol ++++
Grym syntballad som nog ändå låter snäppet bättre på skiva enligt mig.

För sent för Edelweiss +++++
Publikens sång, alla tända mobiler, Håkans sång, kören. Så vackert!

Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din ++++
Grym låt, enormt driv i denna låt när den stegras upp och publiken hänger på.

Mitt Gullbergs Kaj Paradis +++
Fullt ös men ingen av mina största favoriter med Håkan. Minns ej vad jag tyckte :)

Kärlek är ett brev skickat tusen gånger +++++
En tagen Veronika Maggio kommer in och sjunger denna fina ballad ihop med Håkan.

Hela huset ++++
Logiskt att duon fortsätter med "deras låt". Enorm allsång.

En midsommarnattsdröm +++++
Som jag älskar denna låt! Håkan får hjälp av Adam Lundgren o Von Brömsen. 

Ramlar +++++
Dans, dans, dans. Vilken perfekt livelåt! Ullevi kokar förstås.

Det är så jag säger det +++++
Episk ballad med tända mobiler, saxofonen och inslag av "Kärlekens tunga", oj oj!

Valborg +++++
Aldrig har en allsång varit vackrare än vid denna låt denna sommarkväll.

Känn ingen sorg för mig Göteborg +++++
Som denna låt växer live. Kommer aldrig uppleva mer ös på en konsert någonsin.

Det kommer aldrig va över för mig +++++
och kokande övergången till denna superba låt sen då. U2-version som låter fantastisk!

Du är snart där +++++
Ännu en episk ballad som innebar ståpäls och vemod då slutet närmar sig.

Bara dårar rusar in & Nu kan du få mig så lätt ++++
Fin avslutning. Vackert när Håkan sitter kvar ensam på scenen med publiken.

 

Efter en fantastisk säsong så ledde Liverpool ligan med bara 4 omgångar kvar av Premier League och när jag via en nätbekant Liverpoolsupporter fick chans på biljetter till megamatchen mot Chelsea hemma på Anfield så gick det ej att motstå. Ligaledning och chans att ta stormsteg mot ligatiteln vid vinst eller tom oavgjort. Glädjande nog fick jag med mig Staffan på resan och efter många dagars fixande fick vi ihop en resa där vi både dit och hem flög via London och sedan åkte tåg till/från Liverpool. Priset för hotell, flyg, tåg, matchbiljett och bilparkering mm blev väl ungefär 6500 kr var om jag minns rätt.

 

Uppstigning för färd mot Arlanda runt kl 5. Flygresan med byte i Köpenhamn gick bra. Det flöt även på bra med tåget från flygplatsen Heathrow in till London Euston st där vi skulle ta ut våra förbokade tågbiljetter i en automat. Blev lite nervöst när detta ej fungerade men vi fick hjälp av tågbolagets personal i en kassa istället, pust! Det blev en lång dag men så skönt när vi efter en 15 minuters promenad från Liverpool Lime Street Station var framme vid vårt lägenhetshotell Staybridge Suites nere vid hamnen (Albert Dock). Vårt rum var rymligt och fräscht tycker jag. Det stora minuset med hotellet var att Wifi ej fungerade alls under vår vistelse.

 

På kvällen besökte vi lite pubar runt centrum i Liverpool och så styrde vi upp en träff med ett svenskt par som hade våra två matchbiljetter. En lättnad att ha biljetterna i handen dagen före match denna gång jämfört med strulet i höstas när Perra och jag var på Unitedmatchen. Vi träffade även lite andra svenskar på pubar, bland annat en jobbarkompis till Staffan och hennes kille som hängde med oss en stund. Världen är liten. Vi provade några olika pubar till och surrade en del med ett gäng Norrlänningar innan vi gav upp denna långa dag.

 

Söndagen den 27 April
Liverpool-Chelsea började kl 14 och vi ville vara på plats tidigt så vi tog en taxi från hotellet till Anfield redan vid 10-tiden. Vid Anfield så är det tre pubar de flesta brukar samlas på och vi siktade in oss på The Park som ligger mitt emot ingången till mytomspunna läktarsektionen The Kop där vi skulle stå. The Park hade precis öppnat när vi kom fram så det var bara att rusa in och ta en ståplats. Där väntade några timmars öldrickande och Liverpoolsång. Härlig stämning och sedan förra besöket visste jag att de hade en utedel av puben där man kunde kissa bakom några soptunnor. Vi var inte ensam om att utnyttja det men när matchen närmade sig kunde man inte ens röra sig inne på puben.

Känslan när man klev in genom entrén till Anfield och kom upp på The Kop var lika underbar nu som när jag och Perra var där i höstas. Otroligt tryck på läktaren och att igen få sjunga med i You´ll Never Walk Alone från The Kop är ett livsögonblick man aldrig kan få nog av. Kul för Staffan att få uppleva det nu också. Matchen blev en nervös tillställning där Liverpool förde spelet mot ett tokdefensivt Chelsea där Mourinhos taktik var glasklar. Parkera bussen i eget straffområde, maska enormt från minut 1 trots att de behövde vinna matchen. Bedrövlig domare som tillät allt maskande/spelförstörande och sen som vanligt inte alls la till tiden han borde lagt till.

Strax före paus hände det. Gerrard halkar med bollen som siste man och Chelsea gör 0-1. Något som inte händer de flesta spelare en enda gång under karriären händer just Steven Gerrard i just denna match och vid just denna utsatta position på planen. Ridå! I pausen var det en kuslig tystnad och många fans kände nog att detta är matchen som kommer sabba Liverpools titeldrömmar. Liverpool som öst in mål på hemmaplan hela säsongen gjorde nu inte ett enda mål och vi på plats fick ej uppleva euforin vid måljubel, så djäkla surt. Oavgjort hade ju inneburit att Liverpool fortfarande haft ligatiteln i egna händer framöver men icke nu.

 

Även om stämningen före/under match var enorm så blev det ju ett sånt enormt anticlimax när matchen avgjordes pga den där händelsen med Gerrard. Liverpools stora ikon som mer än någon annan på hela planeten ville se till att Liverpool skulle vinna titeln. Efter lite mat inne i stan så gick vi till hotellrummet där vi blev kvar hela kvällen. Besvikelsen var så stor så vi orkade inte ens ta oss ur sängen på hela kvällen för att gå ut en sväng. Jag tycker annars att jag brukar kunna skaka av mig idrottsliga besvikelser rätt bra då jag förstås inser att det finns viktigare saker i livet än fotboll men denna händelse och mot äckliga Chelsea dessutom den sved.

Måndagen den 28 April
Efter välbehövlig sömn var besvikelsen fortfarande stor vid frukosten men nu skulle vi se till att ha en trevlig sista dag i Liverpool. Vi strosade runt nere vid mysiga hamnen i området vid Albert Dock på förmiddagen och besökte bland annat ett museum innan vi högg en taxi upp till Anfield där vi bokat in en stadium tour kl 14. Vår taxichaufför var en stor Evertonsupporter som höll låda hela vägen upp till Anfield. Han älskade Anders Limpar men tyckte att Niklas Alexandersson var en "ladyboy" :) För er som ej vet så är det två svenska spelare som lirat med Everton förr.

Vid Anfield träffade vi ett gäng Norrlänningar som vi surrat med första kvällen på en pub. Då fick vi ännu ett tillfälle att vräka ur oss besvikelsen över gårdagens match. Sedan var det dags för guidad Anfieldtour. Väldigt roligt att besöka omklädningsrummet, få gå in på arenan och lyssna till guidens berättelser. Kollade även in museumet efteråt och besökte Hillsborough Gate mm. Efteråt drog vi ner till stan igen och hamnade på en mysig uteservering nere vid hamnen där ölen smakade extra gott i solskenet. Vi visste ju inte hur utelivet i Liverpool skulle vara en Måndag men vi gick hem och böt om och drog ut på kvällen.

Vi hamnade snart på klassiska The Cavern där även jag och Perra var vid vårt besök. Gillar denna Beatlesnostalgiska rockklubb där det alltid uppträder någon bra coverartist. Efter några drinkar där så hamnade vi på en pub mitt emot där jag och Perra hade trevligt förra resan. Där träffade vi en massa trevliga människor från jordens alla hörn som vi hängde lite med. Ett gäng norskar och vår nyfunne vän Gary en fd rugbyspelare föreslog ett sista stopp när puben stängde så då hamnade vi på ett disco en gata ovanför Mathew St. Väldigt trevliga männskor där också och i efterhand har jag förstått att en del av killarna som var där kanske var extra trevliga pga att detta tydligen var en gayinriktad nattklubb :) Kul med en rolig sista dag/natt i Liverpool!

Tisdagen den 29 April
Vi tog ett tidigt tåg på förmiddagen från Lime Street St i Liverpool till London så vi skulle ha god tid på oss att ta oss till flygplatsen (Heathrow) som ju ligger en bit utanför London. Det var en djävla tur då det visade sig vara tunnelbanestrejk i London och vi fick åka en massa olika turer innan vi kunde ta oss till flygplatsen där vi kom precis i lagom tid för avgång mot Sverige, pust! Vi blev lite stressade där ett tag Staffan och jag med alla byten och när vi fick stå ute på en station i Wimbledon ganska länge men det ordnade sig ju bra. Att flyga via London för att komma till Liverpool är ett helt ok alternativ även om Manchester är att föredra. Synd bara att att man ej kan åka tåg direkt via Heathrow till Liverpool så man kunde sluppit ta sig in till London.

 

 

3 bra filmer jag såg detta år: 
Django Unchained
Jakten
Prisoners

 

5 bra tv-serier jag såg detta år:
Breaking Bad Säsong 1-5
Mad Men Säsong 1-5

House of Cards Säsong 1-2
Får vi följa med (Filip & Fredrik)
Game of Thrones Säsong 1-3

 

Tre bra låtar detta år:
Håkan Hellström - Det kommer aldrig va över för mig (Hela albumet är suveränt)
Capital Cities - Safe and Sound
Miley Cyrus - Wrecking ball

Årets utlandsresor:
Danmark - Runt hela Jylland (Legoland, träff med Tinas släktingar, Skagen, tysklandsshopping mm)
Belgien - Brüssel med jobbet (Mysig stad, trevlig vistelse förutom att väskan försvann)
Liverpool - Fotbollsresa med Perra (Äntligen!) 

Årets feelgoodmoment 1:
På Anfield med Perra. Att sjunga You´ll Never Walk Alone på "The Kop" inför match mot Manchester United och efter allt strul som var med biljetterna. Det var ett minne för livet.

 

Årets feelgoodmoment 2:
Jag och  Persson såg Bruce Springsteen på Friends Arena 2 helger i rad och även om det fanns flera rysningsögonblick där så är det ju nåt speciellt med "Bobby Jean"

 

Årets mest obegripliga mediautrymme:
Rebecca Stella med sin innehållslösa blogg som Expressen ger obegripligt stort fokus på via nätsajten.

 

Årets mamma:
Min flickvän är verkligen en fantastisk mamma och jag förstår varför sonen Max dyrkar henne.

 

Årets pappa:
Alla pappor som verkligen är närvarande och finns där för sin familj. Då menar jag inte de som blir årets pappor i media. Det är ju oftast personer som nästan aldrig kan vara hemma men som tar varje chans i media att berätta hur de dyrkar sina barn och då blir de automatiskt fantastiska pappor enligt vissa.

 

Årets klimat:
En härlig sommar med väldigt mycket sol och för mig som tycker vintern är alldeles för lång så känns det helt ok att det har varit en varm snöfri vinter tills nu. Nu ska det bli lite kul med snö från Januari o framåt.

 

Årets mest oväntade bild:
kommer när jag hittat den bland alla mappar

 

Årets reunion:
I Mars lirade vi en innebandycup i Storvik med det gamla gänget från Storviks IF. Vi gubbar vann cupen ganska enkelt och sedan hade vi en rolig fest hemma hos Wanke. Så kul att träffa grabbarna igen.

 

 

Årets podcast:
Alex & Sigge (Andra som förgyllt år 2013 är Filip & Fredrik, Värvet, Boork vs Nyström m.fl.)

 

Max på skolans julfest när han läste en dikt i mikrofon inför alla barn, lärare och vuxna.

 

När Persson och jag var ner på Bruce Springsteen i Stockholm så lyckades vi även få till en sittning på klassiska Golden Hits med Salle och Snuttis. Två gamla vänner som det var åratal sedan jag träffade.

 

Årets trollkarl:
David Blaine "Real or Magic" (Se själva!)

 

Med sedvanliga krämpor så spelade jag bra och stabilt denna sommar och vann inbördes mot Wanke med 13-7 eller nåt. Nu har W flyttat till Gävle och jag kommer sakna alla våra morgondrabbningar i Storvik.

Årets ledsammaste:
Ja situationen med mamma är ju allt annat än rolig. Jag lider med henne så och jag lider även med oss nära anhöriga då hennes sjukdom ju inte för inte kallas för en anhörigsjukdom. Blir tufft framöver också.

Årets konsertbesök:
Winnerbäck - Robyn - Kent på Tele2 Arena
Bruce Springsteen såg vi 2 ggr på Friends Arena

Årets cupvinst:
Sandvikens IF lyckades precis som mot Malmö FF året innan att göra sin bästa match för säsongen mot Allsvenskt motstånd och slog AIK i Svenska Cupen inför storpublik på Jernvallen. Jag var där, ett härligt minne.

 

Årets stora inköp:
Inför vår bilresa till Danmark sommaren 2013 så kände vi att det var dags för ett bilbyte och köpte en Hyndai i30. Vi har inte ångrat oss även om man ibland vid omkörningar saknar turbon i Saaben.

 

Årets skrattfest:
Lite minnesluckor men dagen/kvällen när Jonny och jag var i Stockholm och partajade med Lillsvedarna var ju underbar. Jockes berättelser, Bodares plötsliga tokfylla då han plötsligt simmade på golvet i bowlinghallen, Kronas sanslösa historier och bara att äntligen få umgås lite igen. Synd att Henke B ej kunde åka med och att Kalle & Pelle ej kunde vara med på kvällen.

 

Årets gråtfilm: 
Tsunamin den där julen 2004 berörde mig starkt precis som för många andra. Filmen "The Impossible"  bygger på en sann historia från när Tsunamin slog till i Asien och herregud vad jag snyftade till denna starka film.

 

Årets krämpor:

Armsmärtorna hänger i men i början av 2014 ska jag till slut få göra det där nervtillförseltestet och se vad det visar. Första halvåret hade jag stora problem med hälseneinflammation som eskalerade då jag körde badmintonmatch mot Lillsvedarna i April och sedan helgen efter lirade innebandycupen med gamla Storviksgänget. Mot slutet av år 2013 kändes dock underdelen av min kropp bättre än på flera år.

Sportåret 2013:
- Liverpool gjorde en bra vårsäsong och har inlett säsongen 2013-2014 strålande. Stor chans på topp 4.
- Sverige missade Fotbolls-VM i Brasilien efter kvalförlust mot Portugal, enormt besvikelse.
- Zlatan Ibrahimovic har varit helt fantastisk i PSG och landslaget. Given topp 5 i världen just nu.
- Johan Olssons VM-guld på 5-milen när han åkte ifrån ensam var ett stor idrottsögonblick.
- Brynäs kunde inte upprepa succén från guldåret 2012 och är ett svagare lag numera igen.

 

I så många år har jag haft en dröm om att åka till Liverpool och se på fotboll. Jag har sett Liverpool spela mot Arsenal i London med pappa och brorsan i början av 2000-talet men har aldrig besökt hemmaarenan Anfield i staden Liverpool. Min barndomsvän Magnus (Kondis) som dog sommaren 2006 var ju också en stor Liverpoolsupporter och vi pratade ofta om att åka dit men det blev ju sorgligt nog aldrig av då. Känns obegripligt att jag inte tagit mig dit någon gång men i Augusti 2013 bestämde jag mig för att jag skulle till Liverpool denna höst även om jag måste resa dit ensam.

 

När jag fick tag på biljetter till matchen med stort M mot självaste Manchester United så nappade glädjande nog min vän Perra och hängde på. Vi köpte matchbiljetterna rätt dyrt för 2000 kr/st via en kille på nätet och med det oflyt jag ofta har så slarvade posten bort REK-brevet med biljetterna vilket ju knappast kan hända ofta. Det blev några oroliga dagar innan resan och även på plats i Liverpool innan det på matchdagen vid arenan ordnade sig med biljetterna till matchen. Vi visste ju att killen som sålt biljetterna skulle ha god chans att få ut nya på plats före matchen men det var ändå en oro i kroppen tills det löste sig en timme före match, pust! 

 

Vi flög till Manchester tidigt en Fredagsmorgon. På planet hamnade jag bredvid en Liverpoolsupporter från Eskilstuna som heter Tobias. Han reste till Liverpool med sin polare Stefan, sin farsa och hans kompis. De var ett skönt gäng som vi umgicks med flera gånger denna helg. Från Manchester till Liverpool åkte vi tåg som kostade ca 150 kr/person. Bra att jag hade koll på tågtidtabellen då vi skyndade oss när vi gick av planet och precis på minuten hann med ett morgontåg från Manchester till Liverpool.

 

Tåget stannade vid lunchtid på LimeStreet Station i Liverpool och därifrån hade vi ca 10 minuters promenad till vårt lägenhetshotell Bridgestreet at Liverpool One. Första intrycket av centrala Liverpool var att det var mycket fräschare i staden än vad jag hade föreställt mig och med härligt soligt sensommarväder så var det svårt att inte trivas direkt. Hotellet ligger precis bredvid ett stort shoppingcenter (Liverpool One) och jag kan varmt rekommendera boende där. Fin modern rymlig lägenhet och suveränt läge i centrum till ett bra pris.

 

Vi hade en lugn skön eftermiddag med några timmars öldrickande på uteservering innan vi sedan gick ut på kvällen och tog sikte på Mathew Steet, en omtalad partygata i Liverpool. Gatan skulle ligga ganska nära vårt hotell och vi tog en liten promenad ner mot hamnen för att sedan irra runt i ett ödsligt Liverpool denna Fredagskväll. Var är allt folk tänkte vi? Till slut frågade vi en äldre man om vägbeskrivning och han följde med oss flera kvarter för att visa oss till Matthew Street. En sån vänlighet fick vi uppleva flera gånger denna helg.

När vi kom till Matthew Street var staden plötsligt inte lika ödslig. Djävlar vilket liv på de olika pubarna/barerna och väl på plats där upptäckte vi även senare att vi hade gått en enorm omväg för att komma dit då Matthew Street ju låg precis runt hörnet nära hotellet, ha ha. Typiskt mig, Mr lokalsinne! Vi hängde lite på några olika barer men tog det rätt lugnt och gick sedan hem för att sova skönt efter ett långt dygn med lite sömn.

På Lördagen hade vi fått nys om en svensk supporterträff nere i hamnen på en restaurang som heter Matou. Där serverades asiatisk buffé och så hade supporterklubben bjudit in de gamla Liverpoolspelarna John Aldridge och Jason McAteer som berättade lite gamla stories, svarade på frågor mm. Tyvärr satt vi lite långt bort i restaurangen så vi hade svårt att höra allt de gamla Liverpoolhjältarna berättade om vilket kändes trist då deras historier drog ned många garv bland publiken för de som hörde.

 

Efter middagen tog vi en drink och surrade med lite olika Liverpoolsupportrar. Jag och Krister från Eskilstunagänget fick äran att bli fotad med John Aldridge, stort!!! Förutom Eskilstunagänget så träffade vi två Liverpoolfanatiska tjejer Jenny och Elin som tog med hela vårt gäng till puben The Liverpool. En sån där sliten  engelsk pub där det var knökfullt och ett liveband spelade. Vi fick ett bord till slut och hade väldigt roligt där några timmar. Underbart med glada människor i precis alla åldrar på det stället och livebandet var en höjdare.

 

Efter en snabb omladdning på vårt hotell så gick Perra och jag ut på kvällen ihop med Eskilstunagrabbarna, Stefan, Tobias och Krister. Vi hamnade igen på Mathew Street och denna gång i källaren på Flanagans där massor av folk från supporterträffen dök upp. Även här var det liveband och hög allsång till "The boxer" exempelvis. Sjukt rolig kväll! Mogna och ordentliga som Perra och jag är så lämnade vi de andra partysugna svenska Liverpoolsupportrarna och strosade hemåt i skaplig tid för nu väntade ju match dagen efter!

 

Vaknade lite småslitna och det blev plötsligt lite småstressigt när Eskilstunagrabbarna ringde och undrade var vi var då de redan på förmiddagen var på plats uppe vid Anfield. Vi tog en taxi till Anfield (ca 7 pund) och pubarna var redan knökfulla men vi fick plats på uteserveringen vid puben "The Park" där vi hittade på de andra grabbarna. Vi köpte 2 öl där och njöt av den laddade stämningen inför supermatchen. Vi gick sedan till Shanklystatyn för att träffa biljettsäljaren Roger där som lite tidigare hade sms:at mig att han fått ut nya biljetter, PUST! Naturligtvis fungerade inte mobilen just då så det blev lite panik igen då jag inte visste hur han såg ut men det löste sig.

 

Väl inne på Anfield var det en sån djäkla mäktig känsla att ställa sig högt högt upp på The Kop. Sedan kom ögonblicket jag drömt om att få uppleva så länge. Att få höra och sjunga med i "You will never walk alone" på Anfield inför en match mot Manchester United! Ståpäls är ett understatement under sången kan jag lova, vilket djäkla tryck! Att Liverpool sedan gjorde 1-0 minskade inte stämningen. Spelmässigt så var matchen ingen höjdare egentligen men det brydde man sig inte om. Det enda som gällde var 3 poäng mot Man United och detta fick vi uppleva, så underbart!

 

Efter matchen träffade vi hela Eskilstunagänget och promenerade en bit in mot staden innan vi fick tag på en taxi. Perra och jag var lite sega efter matchen men efter lite förfest på hotellrummet promenerade vi bort till Mathew Street igen. Denna gång gick vi in på klassiska "The Albert Club" som är en musikklubb där Beatles uppträdde massor av gånger innan de slog igenom. Väldigt mysigt där nere i "källaren" och efter några billiga drinkar var vi i lite bättre "matchform". Efter en stund började ett Beatlescoverband "The Merseyside Beatles" att lira och vad bra de var! Jag är ingen kille som lyssnat mycket på Beatles men man känner ju till många av hitsen och det var en njutning att stå där och lyssna till Beatles-hitsen.

 

 

Där nere på The Cavern träffade vi även lite bekanta från supporterträffen och efter ett besök på en annan smockfull pub denna Söndagskväll så kastade vi in kepsen för natten. Vi hade alla fall en djävligt rolig sista kväll i Liverpool och på vägen hem till hotellet mötte vi ett stort ungdomsgäng. Hann tänka att vi kanske skulle bli rånade men som så många andra i staden så var de bara trevliga människor som ville surra lite och erbjöd oss att följa med dem och festa. Vi tackade nej men det var så härligt med all vänlighet vi mötte i staden från alla möjliga människor. På Måndagen blev det tågresa till Manchester och flyg hem, gick hur smidigt som helst. 

 

Förutom fotbollen, de mysiga pubarna och vänliga människorna så är Liverpool en uppfräschad stad där man även kan hitta bra shopping och trevliga restauranger. Perfekt även som weekendstad alltså tycker jag. Det var väldigt roligt att få göra den här resan med Perra då vi alltid har djävligt roligt ihop. Liverpool var en stad som jag blev lite kär i och med tanke på vad jag känner för fotbollslaget så kan jag lova att jag snart ska åka dit igen.

 

I Juli denna vackra sommar 2013 åkte vi till Danmark på semester och jag tänkte försöka sammanfatta resan lite här i den vilande bloggen dels för Max skull samt för att ha kvar som minne i framtiden.

Varberg
Vi började med tidig uppstigning vid kl 04-tiden för avfärd mot Varberg med vår nya Hyndai I30. Max vaknade och somnade ej om sen som vi hade hoppats och så blev han lite åksjuk och fick kräkas en gång på vägen. I Varberg så tog vi in på ett vandrarhem som låg lite norr om Varberg nära stranden. Helt underbart väder så vi tog en dag vid stranden och hann med att se lite av den mysiga staden på kvällen. Natten på vandrarhemmet blev lite jobbig med bastuvarmt rum och drickande ryssar i rummet bredvid men sömnproblem är inget nytt i mitt liv och skönt på morgonen att ha nära till färjan mot Danmark. Varberg var en mysig sommarstad som vi får utforska mer vid något annat tillfälle.

 

Binderup Strand (Kolding)
Efter färjeturen så hade vi en bilresa på ca 20 mil kvar för att ta oss till Binderup Strand där vi hyrt stuga tillsammans med Tinas syster Linda, Jerker och lille Mileon. Bilresan gick bra men det var inte helt lätt att hitta till stugan vilket även Linda och Jerker fick erfara. GPS är ett måste nästa resa! Stugan vi hyrde var helt ok med fin uteplats, fräscht kök mm och låg väldigt bra till nära en lång fin strand. I närheten fanns också en camping med pooler och lekpark som vi besökte. Det fanns många fina sommarhus att hyra där vid Binderup Strand men då kostar de förstås lite mer än vårt hus också. Vi betalade ca 6000 Dkr för veckan delat på 2 familjer.

 

Det blev någon dag vid stranden där det tyvärr var maneter i vattnet som gjorde att vi ej badade så mycket. Redan andra dagen tog vi en kvällstur till Tyskland. Det tog ca 30-40 minuter på en bra motorväg dit och så shoppade vi billigt massor av sprit, öl, godis och nån leksak till Max. En dag var vi in till Kolding där vi spenderade en hel eftermiddag i en stor lekpark mitt i staden. Den lekparken kan jag verkligen rekommendera  till andra barnfamiljer. Det var jättemysigt där med massa roliga aktiviter för barnen och en stor damm som man fick åka trampbåt eller ro eka i. Det fanns också en trampbilsbana som Max tyckte var enormt rolig. Själva staden var också rätt mysig av det vi hann se även om det inte var så livat där denna Söndagseftermiddag.

 

Haderslev
Binderup Strand ligger bara en mil utanför Kolding på Jylland och ligger inte så långt ifrån staden Haderslev där Tinas kusiner, moster, mormor och morfar bor. Vi hälsade på dem vid två tillfällen och spenderade även en heldag på en mysig camping nära Haderslev med en stor del av Tinas släkt. Max hade verkligen en fantastisk dag där på campingen då Tinas yngre kusiner Max, Emma och Tomas agerade lekledare med barnen hela dagen. Själv fick jag spela en tennismatch mot 25-årige sportige Tomas också på vad som måste sägas vara Nordens sämsta tennisplan och med usla racketar o bollar men det var roligt ändå. Jag försvarade Sveriges färger med den äran och vann med 3-0 i set men Tomas var duktig så hoppas vi kan lira någon mer gång på en riktig tennisplan. Vi hade en trevlig dag där på den fina campingen med Tinas släkt och deras vänner.

 

En av Max höjdpunkter på resan var förstås dagen på Legoland. Detta blev första dagen då det skulle bli dåligt väder och enligt väderleksrapporterna skulle det regna hela dagen. Vi hade enorm tur för när vi åkte de 7 milen till Legoland regnade det hela tiden men slutade när vi kom fram och sedan var det uppehåll hela dagen, perfekt. Vi gillade verkligen Legoland och det fanns förstås massor av roliga saker att göra. Inte så farliga köer heller som vi hade befarat och Max älskade att vara där. Själv hade jag lite jobbigt den dagen då mina hälseneinflammationer inte mådde bra av att spela tennis på stenhård bana dagen innan så varje steg var en plåga den dagen men annars var dagen på Legoland kanon tyckte vi.

 

Efter en vecka vid Binderup så skulle Danmarksvistelsen avslutas med 2 nätter uppe i norra Jylland där vi hade hyrt stuga på en camping nära "Lökken". Stugan var inte särskilt stor så lite jobbigt att bo två familjer tyckte jag men det gick bra ändå. Campingen fin med stora lekparker, uthyrning av cyklar, segways och ett stort poolbad fanns där mm. Vi hyrde cyklar och tog en tur ner till stranden första eftermiddagen. Det är ju häftigt klimat där med de stora fina vita stränderna och gräsdyner överrallt så det var en mysig dag tyckte jag. På kvällen den 27 Juli så firade jag och Tina 7-årsdag så vi åkte in till Lökken med Max för att käka en god middag. Lökken är lite som Visby skulle man kunna säga med mysiga kullerstensgator, restauranger, uteserveringar mm. Tydligen en riktig partystad också för ungdomar men det såg vi inget av den kvällen vi var där.

 

Nästa dag åkte Tina, jag och Max på en biltur upp till Skagen. För ovanlighetens skull så var det ej bra väder denna dag men det kom bara någon liten regnskur så ingen större fara. Efter snabbvisit i staden Skagen åkte vi ut till platsen där båda haven möts. Det var häftigt att stå där längst ut och se hur vågorna slog mot varandra men blir ju lite förstört när det var så många turister där. Jerker, Linda och Mileon var inte med oss dit utan åkte istället till Nordsjömuseumet som tydligen var väl värt ett besök. I närheten av Lökken/Skagen finns ju även Fårup sommarland, rovfågelshow mm. som vi ej hann med att besöka denna gång. På vägen hem till Lökken så stannade jag, Tina och Max vid Råberg mile som är en stor sanddyn som ej ligger vid havet. Danmarks egen öken kan man säga. Det finns mycket att se och uppleva vid Lökken/Skagen vid framtida besök där.

 

Hemfärd
Dags för hemfärd och innan vi åkte med färjan från Fredrikshavn tog vi en tur till "Palmestranden" alldeles utanför Fredrikshavn. Det är en jättefin strand där de planterat palmer så att man fick lite Thailandskänsla. Vi hann bara vara där ca en timme innan det var dags för att ta båten till Göteborg. Bilresan från Göteborg till Sandviken på kvällen var rätt jobbig. Vägen mellan Örebro-Göteborg måste vara en av Sveriges sämsta vägar! Tur att jag hade några bra podcasts att lyssna till när mina kära familjemedlemmar sov de sista 25 milen i mörkret. Vi är väldigt nöjda med vår semesterresa till Danmark och Max älskade att vara där. Framförallt tror jag han tyckte mycket om att få umgås med Tinas släktingar. Vi hade mestadels kanonväder i Danmark och om jag bortser från att jag inte var så förtjust i maten så är Danmark ett resmål vi gärna återvänder till.

 

 

Efter att ha haft några olika modeller av Saab i rätt många år var det nu dags för att överge det märket när vi skulle byta bil. Jag kommer att sakna körglädjen, komforten och turbon mm då man får väldigt mycket bil för pengarna med Saab men kommer inte sakna en del av de problem vi haft med den sista 9-3:an. 

 

Vår nya bil är en Hyndai i30 inköpt på en firma här i stan. Den är sprillans ny och det kostar ju förstås mer då men vilken härlig känsla att ha en ny bil med 5-års garanti mm. Man vet ju aldrig med bilar men hoppas vår nya Hyndai kommer att gå bra och känslan hittills är att vi är mkt nöjda.

 

Den första konserten såg vi på Lördagen den 4 Maj och då hade Bruce lirat även på Fredagen men då var vi ute på stan istället och hade en liten Storviksreunion med "Snuttis" och Salle då vi besökte Golden Hits bland annat, mycket trevligt. På Fredagens konsert fick vi höra att Bruce hade lirat hela albumet Born To Run vilket kändes lite trist att missa men då bjöd Springsteen istället vår kväll på hela albumet Darkness on the edge of town med några riktiga höjdarnummer. Annars var låtlistan lite blandad, en del låtar där jag hellre hört annat men med Springsteens enorma energi och bandets spelglädje så blir det ju förstås aldrig dåligt.

 

 

Bäst:
Racing in the streets, Something in the night, Badlands, Prove it all night, Born to Run

 

Avslutningslåt American Land, Shackled and drawn, Death to my hometown, Radio nowhere

 

 

Vi kunde inte låta bli att se en konsert till när vi fick chansen och köpte rätt dyra biljetter via blocket men det var det värt. Denna gång åkte vi bara ner till Stockholm över kvällen då vi fick skjuts med en bekant från Lundellforum och det blev en härlig Lördagskväll då vi även hade suveräna sittplatser denna gång. Höjdpunkten denna kväll blev förstås när Bruce spelade hela Born In The USA-albumet till vår stora glädje. Idel hits och denna konsert var snubblande nära en femma från mig men låtlistan och stämningen kunde ej konkurrera med Ullevis men helnöjda var vi förstås ändå.

 

 

Bobby Jean, Downbound train, I´m on fire, My hometown, Born to run, Thunder Road

 

Death to my hometown, Rosalita, Radio nowhere

 

 

  

 Racing in the Streets

 

Bobby Jean

I Lördags den 30 Juli, 2012 fick vi vara med på ett fantastiskt bröllop då min gode vän Henke Larsson gifte sig med sin Mona ute vid idylliska Bullandö. Själva bröllopsakten hölls vid deras sommarhus i trädgården och sedan promenerade vi ner till den stora hamnen och höll till på restaurangen där vi serverades en trerättersmiddag med massor av fantastiska tal och uppträdanden. Min kompis Johan var toastmaster och skötte det förstås galant.

 

Henke och jag lärde känna varandra när jag började på Lillsveds Idrottsfolkhögskola -96. En av mina närmsta kompisar Jonny som börjat där året innan och gick med Henke hade fixat så att vi tre fick bo ihop i legendariska Tegelvillan mitt första år på Lillsved. Henke och jag blev jättebra kompisar och har efter skoltiden umgåtts flitigt då det alltid var hos honom jag och Jonny bodde vid våra många partyhelger i Stockholm efter skoltiden.

 

De senaste åren har vi i Lillsvedsgänget tyvärr träffats mindre än tidigare då flera av oss skaffat barn eller blivit sambos men när vi träffas känns det alltid precis som vanligt. På bröllopet fick jag ju också träffa lite fler gamla Lillsvedsvänner som Anna, Eva, Catti, Nisse och med flera och det var lite synd att middagen blev så lång bland annat pga alla tal då jag gärna hade pratat mycket mer med många av dem än vad som blev möjligt.

 

Avslutningen blev trist då jag fick tillbaka de välbekanta magkramperna på nattbussen in mot stan. Hoppade av bussen halvvägs och tog istället Taxi till Södersjukhuset då jag plågorna var enorma. Liggandes där på en brits  så började det släppa lite så att vi kunde promenera till vårt hotell. Känner mig maktlös när det gäller att få reda på vad magproblemet men får ta en semester i hälsans tecken och hoppas slippa eventuella attacker.

 

Tack till Henke & Mona m.fl. för en fantastisk dag/kväll att minnas!