I så många år har jag haft en dröm om att åka till Liverpool och se på fotboll. Jag har sett Liverpool spela mot Arsenal i London med pappa och brorsan i början av 2000-talet men har aldrig besökt hemmaarenan Anfield i staden Liverpool. Min barndomsvän Magnus (Kondis) som dog sommaren 2006 var ju också en stor Liverpoolsupporter och vi pratade ofta om att åka dit men det blev ju sorgligt nog aldrig av då. Känns obegripligt att jag inte tagit mig dit någon gång men i Augusti 2013 bestämde jag mig för att jag skulle till Liverpool denna höst även om jag måste resa dit ensam.

 

När jag fick tag på biljetter till matchen med stort M mot självaste Manchester United så nappade glädjande nog min vän Perra och hängde på. Vi köpte matchbiljetterna rätt dyrt för 2000 kr/st via en kille på nätet och med det oflyt jag ofta har så slarvade posten bort REK-brevet med biljetterna vilket ju knappast kan hända ofta. Det blev några oroliga dagar innan resan och även på plats i Liverpool innan det på matchdagen vid arenan ordnade sig med biljetterna till matchen. Vi visste ju att killen som sålt biljetterna skulle ha god chans att få ut nya på plats före matchen men det var ändå en oro i kroppen tills det löste sig en timme före match, pust! 

 

Vi flög till Manchester tidigt en Fredagsmorgon. På planet hamnade jag bredvid en Liverpoolsupporter från Eskilstuna som heter Tobias. Han reste till Liverpool med sin polare Stefan, sin farsa och hans kompis. De var ett skönt gäng som vi umgicks med flera gånger denna helg. Från Manchester till Liverpool åkte vi tåg som kostade ca 150 kr/person. Bra att jag hade koll på tågtidtabellen då vi skyndade oss när vi gick av planet och precis på minuten hann med ett morgontåg från Manchester till Liverpool.

 

Tåget stannade vid lunchtid på LimeStreet Station i Liverpool och därifrån hade vi ca 10 minuters promenad till vårt lägenhetshotell Bridgestreet at Liverpool One. Första intrycket av centrala Liverpool var att det var mycket fräschare i staden än vad jag hade föreställt mig och med härligt soligt sensommarväder så var det svårt att inte trivas direkt. Hotellet ligger precis bredvid ett stort shoppingcenter (Liverpool One) och jag kan varmt rekommendera boende där. Fin modern rymlig lägenhet och suveränt läge i centrum till ett bra pris.

 

Vi hade en lugn skön eftermiddag med några timmars öldrickande på uteservering innan vi sedan gick ut på kvällen och tog sikte på Mathew Steet, en omtalad partygata i Liverpool. Gatan skulle ligga ganska nära vårt hotell och vi tog en liten promenad ner mot hamnen för att sedan irra runt i ett ödsligt Liverpool denna Fredagskväll. Var är allt folk tänkte vi? Till slut frågade vi en äldre man om vägbeskrivning och han följde med oss flera kvarter för att visa oss till Matthew Street. En sån vänlighet fick vi uppleva flera gånger denna helg.

När vi kom till Matthew Street var staden plötsligt inte lika ödslig. Djävlar vilket liv på de olika pubarna/barerna och väl på plats där upptäckte vi även senare att vi hade gått en enorm omväg för att komma dit då Matthew Street ju låg precis runt hörnet nära hotellet, ha ha. Typiskt mig, Mr lokalsinne! Vi hängde lite på några olika barer men tog det rätt lugnt och gick sedan hem för att sova skönt efter ett långt dygn med lite sömn.

På Lördagen hade vi fått nys om en svensk supporterträff nere i hamnen på en restaurang som heter Matou. Där serverades asiatisk buffé och så hade supporterklubben bjudit in de gamla Liverpoolspelarna John Aldridge och Jason McAteer som berättade lite gamla stories, svarade på frågor mm. Tyvärr satt vi lite långt bort i restaurangen så vi hade svårt att höra allt de gamla Liverpoolhjältarna berättade om vilket kändes trist då deras historier drog ned många garv bland publiken för de som hörde.

 

Efter middagen tog vi en drink och surrade med lite olika Liverpoolsupportrar. Jag och Krister från Eskilstunagänget fick äran att bli fotad med John Aldridge, stort!!! Förutom Eskilstunagänget så träffade vi två Liverpoolfanatiska tjejer Jenny och Elin som tog med hela vårt gäng till puben The Liverpool. En sån där sliten  engelsk pub där det var knökfullt och ett liveband spelade. Vi fick ett bord till slut och hade väldigt roligt där några timmar. Underbart med glada människor i precis alla åldrar på det stället och livebandet var en höjdare.

 

Efter en snabb omladdning på vårt hotell så gick Perra och jag ut på kvällen ihop med Eskilstunagrabbarna, Stefan, Tobias och Krister. Vi hamnade igen på Mathew Street och denna gång i källaren på Flanagans där massor av folk från supporterträffen dök upp. Även här var det liveband och hög allsång till "The boxer" exempelvis. Sjukt rolig kväll! Mogna och ordentliga som Perra och jag är så lämnade vi de andra partysugna svenska Liverpoolsupportrarna och strosade hemåt i skaplig tid för nu väntade ju match dagen efter!

 

Vaknade lite småslitna och det blev plötsligt lite småstressigt när Eskilstunagrabbarna ringde och undrade var vi var då de redan på förmiddagen var på plats uppe vid Anfield. Vi tog en taxi till Anfield (ca 7 pund) och pubarna var redan knökfulla men vi fick plats på uteserveringen vid puben "The Park" där vi hittade på de andra grabbarna. Vi köpte 2 öl där och njöt av den laddade stämningen inför supermatchen. Vi gick sedan till Shanklystatyn för att träffa biljettsäljaren Roger där som lite tidigare hade sms:at mig att han fått ut nya biljetter, PUST! Naturligtvis fungerade inte mobilen just då så det blev lite panik igen då jag inte visste hur han såg ut men det löste sig.

 

Väl inne på Anfield var det en sån djäkla mäktig känsla att ställa sig högt högt upp på The Kop. Sedan kom ögonblicket jag drömt om att få uppleva så länge. Att få höra och sjunga med i "You will never walk alone" på Anfield inför en match mot Manchester United! Ståpäls är ett understatement under sången kan jag lova, vilket djäkla tryck! Att Liverpool sedan gjorde 1-0 minskade inte stämningen. Spelmässigt så var matchen ingen höjdare egentligen men det brydde man sig inte om. Det enda som gällde var 3 poäng mot Man United och detta fick vi uppleva, så underbart!

 

Efter matchen träffade vi hela Eskilstunagänget och promenerade en bit in mot staden innan vi fick tag på en taxi. Perra och jag var lite sega efter matchen men efter lite förfest på hotellrummet promenerade vi bort till Mathew Street igen. Denna gång gick vi in på klassiska "The Albert Club" som är en musikklubb där Beatles uppträdde massor av gånger innan de slog igenom. Väldigt mysigt där nere i "källaren" och efter några billiga drinkar var vi i lite bättre "matchform". Efter en stund började ett Beatlescoverband "The Merseyside Beatles" att lira och vad bra de var! Jag är ingen kille som lyssnat mycket på Beatles men man känner ju till många av hitsen och det var en njutning att stå där och lyssna till Beatles-hitsen.

 

 

Där nere på The Cavern träffade vi även lite bekanta från supporterträffen och efter ett besök på en annan smockfull pub denna Söndagskväll så kastade vi in kepsen för natten. Vi hade alla fall en djävligt rolig sista kväll i Liverpool och på vägen hem till hotellet mötte vi ett stort ungdomsgäng. Hann tänka att vi kanske skulle bli rånade men som så många andra i staden så var de bara trevliga människor som ville surra lite och erbjöd oss att följa med dem och festa. Vi tackade nej men det var så härligt med all vänlighet vi mötte i staden från alla möjliga människor. På Måndagen blev det tågresa till Manchester och flyg hem, gick hur smidigt som helst. 

 

Förutom fotbollen, de mysiga pubarna och vänliga människorna så är Liverpool en uppfräschad stad där man även kan hitta bra shopping och trevliga restauranger. Perfekt även som weekendstad alltså tycker jag. Det var väldigt roligt att få göra den här resan med Perra då vi alltid har djävligt roligt ihop. Liverpool var en stad som jag blev lite kär i och med tanke på vad jag känner för fotbollslaget så kan jag lova att jag snart ska åka dit igen.