Trotsiga Max

Den senaste veckan har Max haft många många raseriutbrott som nog är de värsta han har haft i sitt liv hittills. Vissa dagar uppstår bara trotsen t ex när det ska borstas tänder innan läggning men vissa dagar blir han rasande för vad som helst. En kväll när Tina skulle lägga honom så var han helt omöjlig och mitt i all bråk och skrik så sa Max att "mormor är ju inte här". Sorg kan tydligen göra att trotsen blir värre har vi läst/hört så visst kan det påverka stackars Max nu att hans älskade mormor är borta.

Det svåra tycker jag är ju det här när man ska välja sina fighter eller inte? Man måste ju visa att det inte är acceptabelt när han börjar slåss mm. men ändå berätta för honom att man får vara arg då man ju ser på honom hur jobbigt det är när trotsmonstret intar hans kropp. På nåt sätt blir det ändå omöjligt att inte hamna i det här hoten om att ta bort roliga saker när han trotsar som värst och man måste ju verkligen göra det man "hotar" med även om det innebär ännu värre bråk.

I helgen har Max tack och lov varit mer den vanliga superglada killen men vid läggningen igår så blev det förstås en timmes trotsbråk som slutade med att han fick somna utan att jag läste någon bok för honom. När man är mitt uppe i skiten så vill man bara spy på det här småbarnslivet och sedan när han väl äntligen somnade så vill man nästan väcka honom efter en kvart för att kramas. Så är det att ha barn som man älskar över allt annat i livet! Imorse var Max världens gladaste snällaste kille och dagislämningen gick galant, en bra start på veckan!

Det är hemskt jobbigt när de är som mest trotsiga. Man vet ju knappt vart man ska ta vägen, och försöker man jämka lite så blir det sällan bättre, det skriks bara ännu mer.. För att inte tala om skriket som blir när man verkligen gör det man sagt att man ska göra för att de beter sig så som de gör... Men det är ju också ett sätt för dem att testa hur långt de kan gå, för att se vart det tar stopp.

Klart Max saknar sin mormor, och kanske har han svårt att uttrycka sig om det? Jag vet att det förut fanns någon bok om när mormor/morfar eller annan närstående dör, som man kan läsa för barn... Tyvärr minns jag inte vad den heter =(.

Ja man försöker ju hålla sig lugn och så men ibland orkar man bara inte vara någon superpedagog och blir bara arg, grinig tillbaka :)



Ja vi har köpt en jättebra bok som handlar om detta tragiska ämne men svårt att säga om Max har blivit hjälpt något av det eller så.

Jag hade min värsta dag alla kategorier idag (vill inte skriva om det på egna bloggen, det är lättare att göra det på nån annans ;) och när det var som värst ville jag bara gå ut genom dörren, gå ett varv runt huset och kommatillbaka som en ny människa. Tyvärr går det ju inte att göra så, men... fyfan säger jag bara. Och då menar jag åt mig själv :(

Ja det blir nog sju resor värre nu när Maxen måste bearbeta sorgen, lillefisen.. Man får bita ihop och få ur sig frustrationen när han inte märker det, men det är nog jobbigt när det är trotsigt så mycket som det är - och jag vet ju hur pass han ger sig på dig dessutom, han prövar dig vet du ;-)

Ullisar /

Ja usch jag tror jag kan känna hur du känner och har även jag haft såna tillfällen där jag blir besviken på mig själv efteråt för att jag inte kan hantera situationen bättre. Säkert nåt som "nästan" alla föräldrar har kännt o ibland kan jag tänka med fasa vad som händer dem som inte har några spärrar, brr.



Linda /

Ja han prövar ju mig lite mer än Tina så är det ju men nu har vi pratat massor och det har gått bra två kvällar i rad skönt nog så man kan pusta ut lite inför kommande fighter :) Tycker synd om Max som verkar drömma mycket otäckt på nätterna o ofta vaknar o är arg/ledsen, kan ju ha att göra med det som hänt förstås.