Efter en fantastisk säsong så ledde Liverpool ligan med bara 4 omgångar kvar av Premier League och när jag via en nätbekant Liverpoolsupporter fick chans på biljetter till megamatchen mot Chelsea hemma på Anfield så gick det ej att motstå. Ligaledning och chans att ta stormsteg mot ligatiteln vid vinst eller tom oavgjort. Glädjande nog fick jag med mig Staffan på resan och efter många dagars fixande fick vi ihop en resa där vi både dit och hem flög via London och sedan åkte tåg till/från Liverpool. Priset för hotell, flyg, tåg, matchbiljett och bilparkering mm blev väl ungefär 6500 kr var om jag minns rätt.

 

Uppstigning för färd mot Arlanda runt kl 5. Flygresan med byte i Köpenhamn gick bra. Det flöt även på bra med tåget från flygplatsen Heathrow in till London Euston st där vi skulle ta ut våra förbokade tågbiljetter i en automat. Blev lite nervöst när detta ej fungerade men vi fick hjälp av tågbolagets personal i en kassa istället, pust! Det blev en lång dag men så skönt när vi efter en 15 minuters promenad från Liverpool Lime Street Station var framme vid vårt lägenhetshotell Staybridge Suites nere vid hamnen (Albert Dock). Vårt rum var rymligt och fräscht tycker jag. Det stora minuset med hotellet var att Wifi ej fungerade alls under vår vistelse.

 

På kvällen besökte vi lite pubar runt centrum i Liverpool och så styrde vi upp en träff med ett svenskt par som hade våra två matchbiljetter. En lättnad att ha biljetterna i handen dagen före match denna gång jämfört med strulet i höstas när Perra och jag var på Unitedmatchen. Vi träffade även lite andra svenskar på pubar, bland annat en jobbarkompis till Staffan och hennes kille som hängde med oss en stund. Världen är liten. Vi provade några olika pubar till och surrade en del med ett gäng Norrlänningar innan vi gav upp denna långa dag.

 

Söndagen den 27 April
Liverpool-Chelsea började kl 14 och vi ville vara på plats tidigt så vi tog en taxi från hotellet till Anfield redan vid 10-tiden. Vid Anfield så är det tre pubar de flesta brukar samlas på och vi siktade in oss på The Park som ligger mitt emot ingången till mytomspunna läktarsektionen The Kop där vi skulle stå. The Park hade precis öppnat när vi kom fram så det var bara att rusa in och ta en ståplats. Där väntade några timmars öldrickande och Liverpoolsång. Härlig stämning och sedan förra besöket visste jag att de hade en utedel av puben där man kunde kissa bakom några soptunnor. Vi var inte ensam om att utnyttja det men när matchen närmade sig kunde man inte ens röra sig inne på puben.

Känslan när man klev in genom entrén till Anfield och kom upp på The Kop var lika underbar nu som när jag och Perra var där i höstas. Otroligt tryck på läktaren och att igen få sjunga med i You´ll Never Walk Alone från The Kop är ett livsögonblick man aldrig kan få nog av. Kul för Staffan att få uppleva det nu också. Matchen blev en nervös tillställning där Liverpool förde spelet mot ett tokdefensivt Chelsea där Mourinhos taktik var glasklar. Parkera bussen i eget straffområde, maska enormt från minut 1 trots att de behövde vinna matchen. Bedrövlig domare som tillät allt maskande/spelförstörande och sen som vanligt inte alls la till tiden han borde lagt till.

Strax före paus hände det. Gerrard halkar med bollen som siste man och Chelsea gör 0-1. Något som inte händer de flesta spelare en enda gång under karriären händer just Steven Gerrard i just denna match och vid just denna utsatta position på planen. Ridå! I pausen var det en kuslig tystnad och många fans kände nog att detta är matchen som kommer sabba Liverpools titeldrömmar. Liverpool som öst in mål på hemmaplan hela säsongen gjorde nu inte ett enda mål och vi på plats fick ej uppleva euforin vid måljubel, så djäkla surt. Oavgjort hade ju inneburit att Liverpool fortfarande haft ligatiteln i egna händer framöver men icke nu.

 

Även om stämningen före/under match var enorm så blev det ju ett sånt enormt anticlimax när matchen avgjordes pga den där händelsen med Gerrard. Liverpools stora ikon som mer än någon annan på hela planeten ville se till att Liverpool skulle vinna titeln. Efter lite mat inne i stan så gick vi till hotellrummet där vi blev kvar hela kvällen. Besvikelsen var så stor så vi orkade inte ens ta oss ur sängen på hela kvällen för att gå ut en sväng. Jag tycker annars att jag brukar kunna skaka av mig idrottsliga besvikelser rätt bra då jag förstås inser att det finns viktigare saker i livet än fotboll men denna händelse och mot äckliga Chelsea dessutom den sved.

Måndagen den 28 April
Efter välbehövlig sömn var besvikelsen fortfarande stor vid frukosten men nu skulle vi se till att ha en trevlig sista dag i Liverpool. Vi strosade runt nere vid mysiga hamnen i området vid Albert Dock på förmiddagen och besökte bland annat ett museum innan vi högg en taxi upp till Anfield där vi bokat in en stadium tour kl 14. Vår taxichaufför var en stor Evertonsupporter som höll låda hela vägen upp till Anfield. Han älskade Anders Limpar men tyckte att Niklas Alexandersson var en "ladyboy" :) För er som ej vet så är det två svenska spelare som lirat med Everton förr.

Vid Anfield träffade vi ett gäng Norrlänningar som vi surrat med första kvällen på en pub. Då fick vi ännu ett tillfälle att vräka ur oss besvikelsen över gårdagens match. Sedan var det dags för guidad Anfieldtour. Väldigt roligt att besöka omklädningsrummet, få gå in på arenan och lyssna till guidens berättelser. Kollade även in museumet efteråt och besökte Hillsborough Gate mm. Efteråt drog vi ner till stan igen och hamnade på en mysig uteservering nere vid hamnen där ölen smakade extra gott i solskenet. Vi visste ju inte hur utelivet i Liverpool skulle vara en Måndag men vi gick hem och böt om och drog ut på kvällen.

Vi hamnade snart på klassiska The Cavern där även jag och Perra var vid vårt besök. Gillar denna Beatlesnostalgiska rockklubb där det alltid uppträder någon bra coverartist. Efter några drinkar där så hamnade vi på en pub mitt emot där jag och Perra hade trevligt förra resan. Där träffade vi en massa trevliga människor från jordens alla hörn som vi hängde lite med. Ett gäng norskar och vår nyfunne vän Gary en fd rugbyspelare föreslog ett sista stopp när puben stängde så då hamnade vi på ett disco en gata ovanför Mathew St. Väldigt trevliga männskor där också och i efterhand har jag förstått att en del av killarna som var där kanske var extra trevliga pga att detta tydligen var en gayinriktad nattklubb :) Kul med en rolig sista dag/natt i Liverpool!

Tisdagen den 29 April
Vi tog ett tidigt tåg på förmiddagen från Lime Street St i Liverpool till London så vi skulle ha god tid på oss att ta oss till flygplatsen (Heathrow) som ju ligger en bit utanför London. Det var en djävla tur då det visade sig vara tunnelbanestrejk i London och vi fick åka en massa olika turer innan vi kunde ta oss till flygplatsen där vi kom precis i lagom tid för avgång mot Sverige, pust! Vi blev lite stressade där ett tag Staffan och jag med alla byten och när vi fick stå ute på en station i Wimbledon ganska länge men det ordnade sig ju bra. Att flyga via London för att komma till Liverpool är ett helt ok alternativ även om Manchester är att föredra. Synd bara att att man ej kan åka tåg direkt via Heathrow till Liverpool så man kunde sluppit ta sig in till London.