Jag tycker det är jättetrist att blogga om Max utan foton har jag märkt och därför har det blivit dåligt med bloggande om vår lilla guldklimp på sistonde. Den senaste stora grejen som har hänt i Max liv är väl att han lärt sig cykla i helgen. Han cyklar än så länge med stödhjul ska jag förtydliga. Vi provade ju lite förra sommaren också men han har inte förstått hur han ska trampa och därmed inte heller varit intresserad av att prova.

Nu har han fått in snitsen så nu ska det cyklas varje dag/kväll och nu är man alltså inne i de här olycksåren där jag kommer vara en orolig pappa. Vi bor ju i ett ganska bra område med många barn och där det sällan åker bilar men så småningom när vi måste börja låta honom vara lite mer själv ute så kommer ju oron ständigt finnas där för att det ska komma nån tanklös mopedist eller att han ska slå sig allvarligt när det blir vurpor, för vurpor blir det ju, usch.

Den här gränsen mellan att vara ansvarsfull beskyddande eller överbeskyddande förälder kan bli svår ibland måste jag säga. Hur som helst så är det alla fall väldigt roligt att se Max glädje nu när han kan cykla och han var så stolt igår när han fick cykla sin första långa tur när han följde med Tina till affären igår medan jag tränade innebandy. Nu kan jag och Max cykla ihop till dagiset istället för att åka bil också nån gång då och då framöver. Ska bli kul!