Igår (Fredag) skulle jag ut och jogga lite lätt för att testa min stukade fot. Tina och Maxen följde med till Trebo och så sprang jag lilla rundan (2,5 km) två gånger. När jag sprungit ett varv och sen "varvade" Max och Tina så joggade jag och tittade bakåt på vad Max gjorde.

Precis när jag kikade framåt igen så höll jag på att kliva på en svart pinne som rörde sig!! Istället för att kliva på den rörliga pinnen skrek jag till och tog jag ett högt jätteskutt som hade gjort Stefan Holm grön av avund!!! Det var alltså en svart huggorm och när jag skakis tittade bakåt såg jag hur besten ringlade iväg, brrrr!!!

Jag kan berätta att jag är verkligen är livrädd för ormar!!! Det är ett av många skäl till att jag inte skulle kunna bo i Australien eller nåt annat land med farliga ormar. Dessutom vistas jag ogärna i skogen pga detta och man undrar ju vad de äckliga orm-djuren har för funktion i samhället??

När jag hoppade så landade jag förstås på min stukade fot men det funkade att springa så jag körde vidare. Dessutom visste jag ju inte om ormen skulle jaga mig heller. Nu skulle man ju vilja vräka på lite och beskriva den där ormen som enorm men riktigt så var det inte. Jag säger som när Tomas Wassberg svarade på frågan om hur lång hans nyfödda son var. "Dryga halvmetern kanske".

Lätt skakis fortsatt jag i elljusspåret och där man springer på en stig vid höga gräset (ni Sandvikare vet) så prasslade det plötsligt till i busken och en stor guldfärgad katt sprang ut och snuddade mina ben innan han fortsatte i galopp vidare in i skogen. Hjärtsnörp igen och med tanke på hans färg kunde det ju faktiskt ha varit ett lejon eller nåt!!!

Resten av rundan gick bra även om en gråsparvsflock skrämde mig en tredje gång och alla svarta pinnar i "spåret" såg ut att slingra sig när jag kom springande. Idag ska jag jogga igen och min flickvän ville tydligen plocka lite blåbär under tiden men jag väljer nog hellre att jogga på asfalt i bebyggelse denna gång.

Tacka vet jag innebandy!