Jag vet inte riktigt om det är såna där höstblåsor jag har haft de senaste dagarna då det inte syns till så många blåsor i munnen utan bara har gjort väldigt ont. Det har kännts som om någon eldat under tungan och jag har nog aldrig varit så tyst på jobbet som dessa dagar då det har gjort ont att prata.

Detta spelar ju mindre roll då vi just nu har 2-3 st kollegor på jobbet som pratar så mycket så att luften tar slut på kontoret. Tyvärr saknar en del av dem också helt tajming för att inse när det räcker med utdragna historier som ingen vill höra på men det var en liten bisats.

Idag känns det alla fall klart bättre så nu ser jag fram mot ett hårt innebandypass ikväll och håller alla tummar för att vår sjukdomsförföljda son slipper bli smittad av det jag har haft.