Jag känner mig klart bättre idag med endast "vanligt" magont och lite huvudvärk. En stor lättnad att slippa de där värsta krampanfallen idag måste jag säga. Jag kunde bara sova till femtiden på morgonen så jag gick upp och kikade lite på Guldbaggegalan som vi hade spelat in.

Jag gillar märkligt nog att se just den galan även om jag aldrig sett de filmerna som prisas. Alltid duktiga, roliga värdar för galan som Sissela Kyle, Björn Kjellman eller som igår Johan Glans. Dessutom är ju vinnarna på den här galan alltid glada för sina priser och minst sagt vältaliga till skillnad mot en del andra artister.

Vid kl 10 var det sen dags för att göra den där Gastroskopin inne i Gävle. Jag var ju lite nervös för att göra den men inte så att jag hade nån panik eller så. Sen var jag ju förstås också orolig för att de skulle hitta nåt som inte alls var bra i min mage. Jag tänkte berätta lite hur den går till om någon som ej gjort en gastroskopi är nyfiken. Själv hade jag både hört om folk som tycker det inte varit så jättefarligt men även en del som får panik, gråter mm.

Två trevliga sköterskor berättade lite kort vad de skulle göra och gav mig sen bedövningen som många tydligen tycker är det värsta med Gastroskopin. De sprutade in nåt surt medel i halsen som gjorde att man domnade bort där och det kändes faktiskt rätt obehagligt. Det kändes som om man inte kunde svälja och som om någon tryckt en blöt pappkasse i hela munnen eller nåt så man fick lite svårt att andas.

Därefter kom en ung manlig doktor (regissören) in som skulle filma min mage. Han tog på sig värsta Dextermördardräkten i plast så jag tänkte lite vad fan ska jag vara med om! Jag fick nån slags bitskena att sätta tänderna i och sedan körde doktorn ner slangen genom munnen, halsen och ner i magen utan någon större förvarning.

Jag skulle ljuga om jag skrev att det inte var obehagligt med slangen. Kräkreflexen slog ju till några gånger och när han flyttade kameran upp och ner gjorde det lite ont. Fast jag var så fokuserad på att bara andas lugnt och klara av det där bra så det gick ändå väldigt bra. Som tur är filmar de inte i magen alltför länge så det gäller ju bara att uthärda den obehagliga känslan några minuter.

Tina hade kikat på monitorn och sa att det såg skithäftigt ut. Jag frågade om det fanns mycket smågodis där men det hade de inte sett till. Hur som helst så såg allt jättebra ut vilket både var skönt men ändå lite synd då jag nästan hade hoppats att det skulle vara det där problemet med magsyra, brockbildning som familjeläkaren på HC gissade på.

Man blev lite medtagen direkt efteråt så jag sa till sköterskorna att jag skulle piggna på mig en minut för att inte skrämma slag på de som satt ute i väntrummet och stod näst på tur. Skojade med Persson idag när han ringde och sa att man egentligen borde gjort tvärtom och krypit ut ur salen förbi väntrummet helt förstörd. Lite väl elakt kanske för oj vad tjejen som skulle in efter mig tittade när jag kom ut. Förstår precis hur orolig hon kände sig innan.

Eftersom allting såg bra ut så får jag istället vänta på att HC-läkaren hör av sig med provsvaren om bukspottskörtel och lite annat. Vi får väl se om de kommer fram till något. Man vill ju gärna veta vad som är fel men man vill o andra sidan inte få beskedet om att man har något farligt. Jag kanske blir ett fall för Dr House vem vet?

Tack igen för alla vänliga kommentarer här och till kompisar som visar omtanke!


Det är inte stackaren på bilden som skrev inlägget