Äntligen börjar huvudvärken gå över och förkylningen försvinna. Känner mig lite seg ändå idag men det beror nog mest på att jag bara sov ca 3-4 timmar inatt pga sent tv-tittande på Liverpool och en Max som vägrade sova. Längtar efter att träna en massa innebandy igen men det får bli nästa vecka.

På förmiddagen gick jag ut och bytte till vinterdäck på bilen eftersom det tydligen ska bli kallt och kanske lite snö till helgen. Förmodligen ingen snö som lägger sig men skitsamma. Man kör ändå större delen av vintern på asfalt så någon vecka hit eller dit för dubbdäcken kan kvitta eftersom säkerheten är viktigast. Jag kan inte förstå varför jag bävar så mycket inför att byta däck när det är oftast är gjort på 30-40 minuter och inte är särskilt jobbigt heller.

Sen kom Tina och Max ut till mig och så krattade vi bort löv för sista gången den här hösten. Jag är rätt nöjd med att bara ha en liten radhusträdgård vid såna här tillfällen för jag finner inget stort nöje i att kratta löv eller klippa gräs. Skönt att vara av med lövkrattning och däckbyte alla fall så nu är vi redo för vintern!

Ikväll så var det  Halloween-jippon på stan och massvis med folk ute i olika spökdräkter. Vi gick bara där några minuter innan vi gav upp pga kylan och för att det var så mycket folk i staden som annars mest känns heldöd! Det var ju verkligen svinkallt ikväll! Jag hade bara min vårjacka och kände mig som en isbjörn utan päls på nordpolen, brrrr! Eftersom det är Halloween kanske jag ska ta fram min härliga Scream-mask igen och skrämma min flickvän eller godistörstande barn som plingar på dörren. Sista fotot här nedan är ett exempel på vad som mötte min flickvän i våras när hon klev ur sängen. Hoppas förresten Max inte får en massa mardrömmar efter att ha sett alla häxor och spöken på stan ikväll.

När det gäller Max så är det verkligen olyckstider här hemma nu när han vill gå hela tiden vilket innebär vurpor och gråt. Jag skulle helst vilja göra om vårt radhus till ett sånt där hopptorn med bara mjuka väggar/golv men det kanske inte är läge för det riktigt. Det hör ju till att barnen måste få prova sig fram lite men shit vad nervöst det känns ibland när han vinglar fram efter soffkanten! Vet inte om man ska hoppas att han lärt sig gå tills vi åker till Lanzarote eller inte. Det ska bli skönt när han inte varje vaken sekund kommer och vill hålla i handen för att gå men självklart inser jag att när han väl kan gå själv blir det mycket jobbigare på andra sätt.