Jag har inte bloggat lika mycket om Max som vanligt på sistonde men han förgyller förstås vårt liv som vanligt. Precis som ifjol så hade Max en jobbig februari månad där han väl mer eller mindre varit sjuk hela tiden i öroninflammationer, magsjukor eller vanliga förkylningar. Nu de senaste 10 dagarna så har han plötsligt börjat blinka väldigt mycket och vi hoppas ju bara att det är något "tics" som har dykt upp men efter några dagar valde vi ändå att vända oss till läkare på Hälsocentralen.

Tina var dit med Max i Fredags och fick en utländsk läkare som verkade lite märklig. När han sa till Tina att "jaha det gällde att din son blinkade" så började Max genast sjunga på "Blinka lilla stjärna-låten" och den här läkaren försökte då slå fast en teori att blinkningarna kunde ha med sången att göra men det stämmer förstås inte då han sjungit den väldigt länge innan detta började och aldrig nog kopplat ihop det med ögonblinkningar heller.

Vi ska alla fall badda ögonen tre ggr om dagen med bomullstussar doppade i svart te och så får vi se om det går över. Max verkar ju inte lida av det på nåt sätt annars så vi får väl se. Vi har förstås läst en del via nätet själv också och om det inte är någon synrubbning eller nåt så är det säkert nåt tics som vi hoppas försvinner så han slipper det där snart.

Igår var jag och Max på barngympa igen och det tycker han ju är jätteroligt. Det är ju djävligt märkligt i en grupp för 2-4 åringar där det ju förstås ska handla om lek att en del föräldrar verkar tjuriga när Max och kompisen Theo busar och skrattar lite istället för att sitta och lyssna som små ljus. Vid påklädningen efter gympan fick Max ett sånt där härligt "vägra klä på sig av trots-rus" som är så underbart att hantera i folksamlingar men han gav sig efter en stund.

Tina jobbade hela Lördagen från kl 8-21 så på eftermiddagen åkte jag och Max ut till brorsan några timmar. Då fick Max och Milton leka lite medan brorsan fick lite tid till att planera Olivias minnesstund som är idag (Sön). Han hade satt ihop lite bildspel på datorn och valt ut många av Olivias favoritlåtar till bilderna så det blir nog fint att se. Jag återkommer väl om minnesstunden senare i bloggen och även om det förstås kommer bli sorgligt så hoppas vi ändå att minnestunden kommer att kännas fin.

Vi åkte hemåt vid 17-tiden och efter en städstund då vi hängde tvätt, plockade disk och dammsög så fick Max bada lite. Sedan gjorde vi kväller med Max och han somnade väl in vid ungefär 20:30 så jag kunde kasta mig över en chipsskål (tyvärr) och titta lite på Barcelonas match. Imorgon ska Tina på någon syfestival på förmiddagen innan vi åker på minnesstunden på eftermiddagen. Mot kvällen tänkte jag nog titta lite på Liverpools match och kanske även lite slutspelshockey.

Hoppas ni andra har haft en trevlig helg!


Max, Stina och Joel, Max skottar snö i vårsolen, Nya cykeln, Max på toa med Dora-bok

Rulla rulla liten bulla.......åååå skjuts in i ugnen!!!

Igår spelade jag och Max memory för första gången då vi har köpt ett Nalle Puh-memory åt honom. Det gick väl skapligt men inte klockrent heller. Alla fall så känns det väldigt roligt nu när Max börjar bli större att snart kunna spela spel ihop och leka på ett annat sätt än tidigare. Memory är dessutom ett bra spel för mig att spela också då jag har otroligt dåligt närminne.

På Lördagsmorgonen fick Max gå på sitt första organiserade sportpass i livet! Vi har anmält honom till barngymnastik för barn i åldern 2-4 år och det blev väldigt lyckat måste jag säga! Under uppropet satt alla föräldrar och barn i en stor ring medan vår son tydligen gillar rampljuset och stod i mitten. Max är ju i den åldern när han börjar prata mer och mer samt försöker efterhärma de ord vi vuxna säger. Så när tjejen som var ledare hade upprop och läste upp alla barnens namn så härmade Max henne hela tiden även med hennes betoning på rösten vilket ledde till en hel del skratt och fniss i lokalen.

Sedan började passet med lite rörelser till en bamsesång och medan många framförallt småtjejer mest stod ganska stilla intill sina mammor och pappor så sprang Max och en del andra barn omkring lite överallt. Sedan var det dags för redskapsgymnastik och när ledaren bad oss föräldrar ta fram plintar, mjukmattor, hissa ned ringar och bom fick man ju nästan samma slags ångest som jag alltid hade på gympan i min ungdom när lärarna skulle envisas med den urtrista redskapsgymnastiken istället för bollsport!

Max provade det mesta på hinderbanan som att göra kullerbyttor, hoppa, kasta sandpåsar, gå balansgång på bom, klättra i ribbstolar mm. men något han inte gillade var att hänga i ringarna då han blev lite höjdrädd. Jag tyckte det funkade jättebra allting och det är ju så roligt med barn där precis allting kan hända. Fast sedan fanns det någon surmamma där också som såg grinig ut mest hela tiden och även verkade tycka att t ex vår 2-årige son kanske tog lite för lång tid på sig vid någon station eller var väl improvisativ men inget att bry sig om.

Jag har ju några roliga filmer från detta tillfälle men kan tyvärr inte lägga ut dem då ju andra föräldrar och barn är med på dem och kanske inte alls vill hamna på en blogg/youtube. Efter en timme så sa ledartjejen att vi skulle plocka ihop och vi avslutade med avslappning där samtliga låg på golvet utom Max då som gick runt och räknade in alla barnen med Eeett, ååååtta, tiiiooooo som ju är hans standardräknesätt. Nu har vi alla fall en rolig aktivitet att göra med Max de kommande Lördagarna och det känns ju bra.

Innan den här bloggen så småningom upphör så måste jag ju få in lite om Max förlossning eftersom jag bytte bloggtjänst efter att Max hade fötts! Denna bloggen är ju till stor del en blogg om honom så här är en liten förlossningsberättelse om när världens underbaraste Max föddes!

 

Fredag den 14 December 2007

 

Kl 02:00 -
Vaknar och ser att Tina ligger vaken och hon berättar att hon inte sovit något för att värkarna känns mer och mer. Hon går ner till tv:n och datorn och sover inget mer på hela natten.

Kl 08:30 - Besök hos barnmorskan
Vi hade tid hos barnmorskan och beslöt oss för att åka dit även om vi ju anade att det snart var dags för en åktur till Förlossningen. Barnmorskan såg direkt på Tina att det började närma sig och vi fick lite goda råd och en lycka till kram innan vi åkte hemåt. Eftersom Tina inte hade alltför täta verkar så skjutsade jag hem henne och for till jobbet en sväng för att hinna avsluta en del jobb. Mobiltelefonen var fulladdad och jag var beredd att svara som en snabbdragande cowboy ifall Tina skulle ringa.

Kl 11:30 - Tina ringer till jobbet
Jag hade bestämt mig för att jobba till lunch men absolut inget längre nu när det började närma sig. Vid halv tolv hade jag besök av en nyanländ Irakisk kille som ville ha lite hjälp med sin nya lägenhet, csn-lån, bostadsbidrag och annat. Då ringde Tina och tyckte nog att det var läge för mig att åka hem. Hon hade dessutom kräkts en massa under förmiddagen pga värkarna och hade väldigt ont nu. Då blev jag lite småstressad och fick berätta för Irakiska killen på engelska att "I have to go because I have to go to Bii Bii" eller vad jag nu sa. Kl 12:10 åker vi in mot förlossningen och trots att Bodare, Wanke med flera har påpekat de stora riskerna i detta skede med mitt fantastiskt dåliga lokalsinne så hittade jag dit galant minsann.

Kl 14:00 - Undersökning
En barnmorska undersökte Tina och konstaterade att hon var öppen ca 4 cm vilket innebar att vi alla fall inte behövde åka hem igen. Nu hade Tina rejäla värkar och enligt barnmorskan skulle det nog ta ca 6-7 timmar innan det var dags för själva förlossningen. Det här blir de längsta timmarna i vårt liv tänkte jag eftersom Tina hade så ont nu. Vi bestämde oss för att Tina skulle ta en lång varm dusch och jag följde med henne in och masserade henne i ca en timme där i duschen. Som jag upplevde det från sidan så var de här timmarna med värkarna nästan det jobbigaste skedet för Tina under förlossningen.

15:00 - Ny undersökning
Nu hade vi fått en ny barnmorska som hette Ellinor och som verkligen var en klippa under denna förlossning. Hon undersökte Tina igen och konstaterade något förvånad att hon nästan var helt öppen vilket ju innebar att det var dags för att föda bebis!!! Så fort brukar det inte gå för förstföderskor och det förklarade också varför Tina hade såna stora smärtor. Tina sa i duschen att hon måste ha nåt smärtstillande som "Eda" men nu när hon var öppen så mycket så var det ju försent för detta.

Vi fick istället prova lustgas och den fungerade inte så bra för Tina som den tydligen gör för många andra. Fast vi körde vidare ett tag med den ändå eftersom den ändå hjälpte lite grann. Tina fick fokusera på lustgasen och blev dessutom lite snurrig och rolig under det här skedet. Skönt att kunna skratta lite mitt i allt detta och Babben-Larsson-kopian till barnsköterska hade också humor.

16:00 - Dags att börja förlossningen
Nu var det alltså dags för själva förlossningen och vår barnmorska förvanade oss att det nog skulle kunna bli ett litet stopp nu när allt gått så fort hittills. Tina kämpade på jättebra med krystningar i olika ställningar men det hände inte så jättemycket under första timmen. I det här läget känner man sig som kille lite hjälplös men får ju försöka att få bästa sätt vara stöttande. Jag kände mig ganska lugn och trygg i detta skede och litade fullt ut på vår barnmorska. Jag baddade Tinas panna, masserade lite och försökte stötta och puscha så bra jag kunde. Man har ju läst i massa böcker om hur mamman i det här läget kan svära åt medhjälparen och hamna i alla möjliga slags tillstånd men så blev det aldrig för oss.

Vid 17-tiden märktes det att Tina var väldigt utmattad och självklart blev man lite orolig när huvudet inte riktigt ville komma ut. Dessutom hade ju Tina kräkts hela förmiddagen och ej sovit något vilket inte underlättade krafthämtningen. Ännu en barnmorska (rysk kulstöteska?) kom in hjälpte till och tryckte på magen för att hjälpa barnet ut men det tog ytterliggare en stund innan något hände. I det här skedet av förlossningen ville barnmorskan att Tina skulle strunta i lustgasen också eftersom den ju gör en lite yr och nu behövde hon alla krafter hon kunde frambringa inför slutskedet.

Efter 30 minuters ytterliggare kämpande och krystande i olika ställningar kom äntligen huvudet ut. Sedan gick allt väldigt fort och man såg en blåaktig, blodig, sprattlande krabat komma ut. Man fokuserade helt på att få höra bebisen skrika och att se att alla kroppsdelar såg ok ut i detta läge. En helt fantastisk känsla när de la honom på Tinas mage och då hade vi ännu inte sett vilket kön det var. Jag minns att Tina bad mig kolla om barnet hade tio fingrar osv och lite senare frågade Tina mig om det var en pojke eller flicka vilket jag inte heller hade haft en tanke på att kolla upp??? Kikade lite där nere och såg en liten pung. Jag hade ju gissat på en pojke men kan helt ärligt säga att det absolut inte spelade mig någon roll vad det var bara man fick se att barnet var friskt. Både Tina och jag var ju förstås i nåt lyckorus över att förlossningen var över och att allt gått bra men samtidigt förstod man inte riktigt vem den där lilla killen var. Vart kom han ifrån??? :)

Man vet nog aldrig innan en förlossning om hur både kvinnan och mannen kommer vara i olika skeden. Jag visste ju att Tina kan vara envis men hade ingen aning om hur hon skulle reagera på smärta och när det gick lite trögt med mera. Nu kan jag ju konstatera att hon var helt fantastisk på alla sätt och väldigt målmedveten. Nu fick ju Tina dessutom föda utan smärtstillande vilket i efterhand när allt gick bra förstås bara var positivt.

Nu låg vår lille son vid Tinas bröst och man kände en sån enorm lättnad och glädje. I det här läget är det ju lite saker som ska fixas som att moderkakan ska ut, mamman kanske behöver sys med mera. Dessutom fick pappa Mattias ju klippa av den något "äckliga" navelsträngen. Sen var det ju vägning, mätning och sånt av den lille gossen. Han vägde ju 3922 och var 54 cm lång. En rejäl sak alltså. Nu tog barnmorskorna hand om vår pojke medan jag följde med Tina så att hon fick ta en dusch. Sen kom de tillbaka med honom och vi fick dessutom lite fika. Vid det här läget förtjänade Tina en liten present och fick ett smycke av mig när vi fikade.

Vid det här tillfället hade vi inte bestämt oss för att han skulle heta Max ännu för det ville vi fundera på lite mer senare. På kvällen fick vi ju sen åka upp till BB och där var det tyvärr väldigt fullsatt och underbemannat för personalen. Vi fick dela sal med tre andra par vilket kändes väldigt jobbigt. Här fick man ha mobilerna på och jag ringde förstås till min mamma först för att berätta att hon blivit Farmor. Min mamma som är ganska orolig av sig för att uttrycka sig lindrigt blev ju väldigt lättad när jag ringde och blev förstås överlycklig. Hon grät en hel del och tänkte precis som mig mycket på hur vi saknade pappa i det här läget också. När jag pratat med henne skickade jag lite sms till mina vänner om vårt lilla underverk!

 

Eftersom det var fullbelagt på BB så fick jag inte sova kvar den första natten och det tyckte vi båda kändes lite jobbigt. Jag åkte hemåt vid 23-tiden och det blev en väldigt jobbig natt för Tina med vår gosse som hade svalt massa fostervatten och kräktes väldigt mycket första natten. Dessutom kom ju inte amningen igång sådär jättebra de här första dygnen men jag åkte in tidigt på morgonen och sen kändes det bättre när vi fick vara tillsammans alla tre de kommande dagarna.

 

De följande dagarna

Ett starkt minne för mig från BB-tiden är nätterna där jag tog med Max i den gnisslande vagnen till skötrummet. Jag tyckte det var helmysigt att stå där mitt i natten ensam med min son och få byta blöja utan tillsyn från någon barsk barnmorska som kanske skulle tänka att den där förstagångspappan hade en tafflig blöjbytarteknik!

 

Efter två nätter ihop på BB fick vi sedan åka hemåt på Måndagen! Det kändes otroligt skönt att få åka hem men även lite nervöst att vara helt på "egen hand". Jag har då aldrig kört bil med sån stor koncentration dom den hemresan kan jag lova och sedan hade vi några mysiga dygn hemma innan jag återgick till jobbet men som en annan människa än den jag var innan förlossningen.

 

Innan jag och Tina blev tillsammans så hade jag ju mycket funderingar på hur jag skulle göra med barnskaffandet och så. Speciellt när några längre förhållanden sprack och åren gick men jag är så otroligt lycklig för att vi blev tillsammans och att vi ganska fort bestämde oss för att "göra barn" när vi reste till Thailand 2007! Trots många tuffa nätter de första två åren med mycket sjukdomar, sömnlöshet mm. så är ju Max förstås det absolut överlägset bästa som har hänt mig och han förgyller verkligen livet!

 

 

Under julen så var Tinas gammelmorfar/mormor på besök från Danmark. Max tyckte det var roligt att visa sin nya häst för "oldefar" och galoppera tillsammans!

När jag var mindre fick jag ju alltid paket i julstrumpan på julaftonsmorgonen och för en morgonpigg kille som mig var detta något att se fram mot mycket. Jag är inte mycket för jultraditioner men har krävt att vi ska ha en varsin julstrumpa i vårt hem denna jul och Max får även paket vid varje adventssöndag.

Så här såg det ut när vår egen lilla "Scarface" öppnade paket i Söndags och det ska bli väldigt roligt att se hur Maxen kommer vara på julaftonen när han får massor av paket. Nu är det ju dessutom bara några dagar kvar tills Maxen fyller 2 år så han kommer ju få öppna mycket paket denna månad!

Idag ska Max på en liten utflykt med sitt dagis och han var så stolt imorse med ryggsäcken packad med matsäck. Jag tror nog även mamma Tina tyckte att det var lite roligt att få göra matsäck åt vår lillskrutt. Nu var det ingen jätteutflykt men de skulle gå till någon skog i närheten och jag skulle så gärna vilja ha en tv-kamera så att jag fick se hur lille Max går där med ryggsäcken i ett led med de andra barnen.

Allt fungerar fortfarande kanon på dagis och Max trivs så himla bra där vilket känns väldigt skönt då han ibland både är först där på morgonen och sist hem på eftermiddagen. Det är en härlig känsla som pappa att höra personalen kalla Max för deras alltid glada solstråle och se hur mycket Max gillar dem som jobbar där.

Imorse berättade Max favoritfröken Lena om hur en ny liten 2-årig tjej som heter Zoey är väldigt hjälpsam mot Max och de andra med avklädning, matning mm. Igår eftermiddag hade Max kommit in trött efter att ha varit utomhus med blöta kläder, blöt mössa mm. och satte sig mitt på golvet och skrek - Toey hääälp!!!

Max har Lördagsmys med lite chips, bra musik och bästa kompisen Theo!

Vi fick alla fall njuta av att ha en frisk Max i hela två veckor och där han tom sov ganska bra på kvällar/nätter. Sedan kom tyvärr en förkylning med rejäl natthosta som gjorde att jag fick vara hemma och "vabba" Måndag, Tisdag denna vecka hittills.

Idag har Max lekt med klossar, stoppat farmors mynt i pengaburken, provat pappas nya vinterjacka och fått tokrus när jag tog av honom den, surfat på Boolibompasajten, kikat på Dora Utforskaren, hjälpt pappa att tvätta, diska och dammsuga samt lekt kurragömma och byggt kojor!

Max har ätit väldigt dåligt men när Tina kom hem med McDonalds gjorde detta susen då han älskar Chicky bits med dip! Vi får se hur denna natten blir om Max kan gå till dagis eller inte men hur som helst så får man ju vara glad över att han bara har en vanlig förkylning och inte öroninflammation, höstblåsor eller "svinis"!

Tillstånd: Harmonisk!
TV-program: Skavlan ikväll med Erik Hamrén som gäst känns intressant
Sömn: Helt ok, ca 5-6 timmar och Max sov bra!!!
Foppa: Har ingen bra känsla efter gårdagens landskamp, tror inte foten håller!
Max för precis 1 år sedan: Finaste killen
Väder: Novemberväder = trist!
Ulf Lundell: Coco
Frukost: 4 ägg + en matsked bregott
Lunch: Har precis käkat en Kebabsallad med Jonny som lunchsällskap
Middag: Det vankas tacos ikväll!!!
Träning: Personalinnebandy kl 15:30
Spotifyalbum: Kent - Röd!!!!
Svinflunsanyhet: Barn under 3 år kommer få vaccinera sig och vi måste ta ett beslut
Sportnostalgi: Tipsextra tillbaka i SVT!
Krämpor: Förutom axelproblemen känns det bra kroppsligt!
Vikt: 3 kg för mycket men de ska bort eller omvandlas!
Helgplaner: Umgås med familjen, jogga, lite rust, Tina på partaj, Liverpool, xxx, lite godis

Pappatankar om Max:
Max är just nu i en underbar ålder. Han har fått vara frisk några dagar, sover ganska bra och är sprudlande glad mestadels så just nu känns småbarnspappalivet helt fantastiskt roligt!

Tänk att man kan älska någon så mycket!!!

De senaste dagar har jag börjat fundera lite på julklappar till Max. Man ska ju inte skämma bort barnen för mycket säger de men det kommer bli svårt att inte köpa en massa roliga grejor till Max de kommande åren för det är ju så roligt!

Jag blev själv ganska bortskämd av min pappa som alltid köpte massor av roliga julklappar till mig och det blev ju inga större fel på mig men självklart lär man tänka efter lite också så att barnen någorlunda värdesätter det de får.

Jag brukar aldrig vara med på bloggtävlingar men ska göra ett undantag nu och samtidigt tipsa om en bra sajt med barnleksaker på nätet. I denna tävling kan man vinna en resa till Sälen och det vore ju inte fel även om jag inte har några stora förhoppningar på vinst.

Tävla hos Lajbansson Leksaker >>

Äntligen är Max lite piggare och har börjat äta lite mer normalt nu när de där hemska höstblåsorna verkar vara på väg bort. Så idag är han på sitt älskade dagis igen och han blev som vanligt jätteglad när han kom dit imorse.

Nu har Max haft dessa höstblåsor vid två tillfällen och eftersom de flesta blir immuna när de haft detta en gång (enligt information på Internet) så får vi verkligen hoppas att han slipper dem i framtiden.

Max har varit sjuk extremt mycket detta år då han har haft magsjuka, öroninflammationer, hög feber och förkylningar men inget har varit lika jobbigt för honom (och för oss) som de här vidriga höstblåsorna.

Det har varit en frustrerande vecka på många sätt och Max har gråtit så mycket så att han tappade rösten till slut. Dessutom verkar han ha kommit in i en period där han ibland blir enormt arg och trotsig men det kan ju bero på blåsorna också förstås.

Nu drömmer jag som pappa om att få ha en frisk son någon vecka framöver och så önskar jag att det sker ett litet mirakel som får honom att sova bra på kvällar/nätter framöver. En barnfri kväll/natt för mig och Tina vore ju inte heller fel då vi inte haft det på flera månader.


En glad pigg Max dansar loss...

Max hade sovit extra dåligt några nätter och Torsdags morse hade han hög feber så han fick vara hemma med Tina. Under dagen dök det upp såna där blåsor i hans mun igen precis som för några veckor sedan. Enligt information på nätet så blir de flesta immun när de har haft dessa höstblåsor en gång men tydligen inte vår son då.

Han har inte direkt varit på nåt strålande humör sedan dess och vi tycker så synd om honom då det verkligen märks att han har rejält ont i munnen. Det spelar ingen roll vad vi provar att ge honom för inte ens glass vill han äta och då vet man ju att något är fel. Som tur är dricker han vatten trots att det gör ont vilket är det viktigaste.

Max har ju varit rätt mycket sjuk i sina två första år av livet men ingen öroninflammation, magsjuka eller nåt verkar ha varit lika smärtsam som blåsorna den här gången då han ibland gråter oavbrytet i flera timmar. Nu har vi haft ännu en natt där Maxen gråtit flera timmar och man känner en sån djävla frustration över att se honom ha så ont.

Efter att ha varit vaken mellan ungefär kl 2-6 där Max till slut slutade grina när vi kikade på Nalle Puh så har han nu somnat lite på Lördagsmorgonen och nu gäller det att samla kraft tills han vaknar. Håller tummarna för att blåsorna snart känns lite lindrigare för honom men är rädd att det kommer ta några dagar till.