Björn Ranelid verkar ha många likheter med Marcus Birro måste jag säga. Om någon person i Sverige uttrycker något kritiskt mot någon av dem så kommer det alltid en motattack som heter duga. Dessutom hävdar båda dessa män att de är ödmjuka och ej behöver bekräftelse samtidigt som ingen av dem missar en chans att berätta hur fantastiska de är på lite olika sätt.

Nu när Peter Englund i Akademin skrev nåt om att det var bra att Björn Ranelid dansade eftersom det höll honom borta från skrivandet så verkar ju Ranelid vara rasande. Ofta är det ju bara kvällstidningarna som överdriver men när Ranelid citeras om att han minsann ska ägna en stor del av sitt liv åt att hämnas detta illdåd så tror man knappt det är sant.

Hur överkänslig får man vara som känd miljonär och omtyckt författare?