Det känns inte som någon jätterolig helg det här heller då de senaste dygnen har varit oroliga då Tinas mamma de senaste dagarna blivit sämre i sin cancer.  I Torsdags var det riktigt illa och den natten blev det inte många timmars sömn då jag med den här välbekanta klumpen i magen befarade det allra värsta. Idag Lördag verkar det alla fall lite stabilare och läkarna har äntligen lyckats hitta rätt med smärtlindringen så att stackars svärmor har kunnat sova bra inatt.

Lider så enormt med henne som endast 51 år gammal råkat ut för denna vidriga sjukdom och som om det inte är nog med det så får hon ju lida massor dessutom. Jag kan inte klandra sjukvården men tycker att det känns fördjävligt att människor på 2000-talet ska behöva lida så mycket när de råkar ut för den här sortens sjukdomar. Min pappa gick igenom ett helvete, min brorsdotter Olivia likaså och nu är det Tinas mamma som på ett ovärdigt sätt får kämpa mot sjukdomen.

Jag lider förstås även mycket med min älskade flickvän och hennes syskon som har det tufft just nu. Sedan har vi ju lilla Max! Han och mormor har ett väldigt speciellt band till varandra och han har alltid dyrkat henne så det blir tufft framöver det här. Nu hoppas vi bara att läkarna kan hålla smärtorna i schack och förhoppningsvis på stopp på spridningen av cancern så länge det bara går. Idag är Tina tillsammans med sina tre syskon på sjukhuset och bra att de får umgås lite och stötta varandra samt att Tinas mamma förstås blir glad när alla är samlade hos henne.

Nu ska jag och Max ta en promenad i det soliga höstvädret!