Minneskonsert för Olivia

I Lördags åkte vi ut till Årsunda där min bror hade ordnat en minneskonsert för Olivia. Om någon läser bloggen och inte känner till det så var Olivia min 15-åriga brorsdotter som gick bort i Leukemi i våras. Olivia älskade ju musik över allt annat och sjöng för ett band som nu fick uppträda med några låtar samt att ett annat band med kompisar till henne också spelade. Olivia gick ju också på dans så det blev även något sånt nummer från några tjejer. Vet inte hur många som var där men det var vi i släkten, kompisar till Olivia med familjer och lite elever från skolan som var där.

Jag hade väldigt blandade känslor under den här minneskonserten. Det kändes bra att brorsan och Olivias mamma tyckte att det här var en bra grej precis som de i Olivias band med flera. Samtidigt kändes det så otroligt sorgligt att alla vi närmaste inte kunde få vara där och uppleva en konsert där Olivia stod på scenen med sitt band så som det borde vara!!! En kille som hette Jocke höll i hela konserten och sjöng även en egenskriven låt till Olivia som verkligen berörde. En fantastisk kille med ett stort hjärta måste jag säga!

Efter konserten och korvgrillning mm. så avslutades det hela genom att folk fick skicka upp såna här rislampor (Khom loy) i luften som de ofta gör i Thailand t ex efter Tsunamin. Det var både vackert men också sorgligt när t ex Olivias kompisar skrev hälsningar och skickade upp de vackra rislamporna upp mot himlen där vi ju önskar att "Lia" ska finnas någonstans. Hur som helst så blev det en fin minneskonsert på många sätt men i en bättre värld hade det varit en vanlig konsert med Olivia vid mikrofonen.



Kommentarer >>
Postat av: Linda

Åh vilken fin gest med lyktorna, dem är ju så fina och dem innefattar ofta många starka känslor. Låter som minneskonserten blev väldigt lyckad, Lia satt nog på molntappen och kikade hon med!

2010-08-23 @ 20:27:53
Postat av: Pangis

Ja vad skriver man.. En 15 åring ska inte dö, det är bara orättvist! Tyvärr är världen inte bättre än så här och jag önskar att allt vore annorlunda.



Som mamma till en sångfågel i ungefär samma ålder så går det rakt in i hjärtat och jag funderar på om jag överhuvudtaget hade orkat det din bror och er familj tvingas utstå.



Kram till er!

2010-08-25 @ 15:13:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (Behövs ej och publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0