Besök på barnsjukhuset
De hade haft en väldigt jobbig natt då Olivia som förstås är enormt infektionskänslig nu har fått lunginflammation med 40 graders feber. Dessutom hade hon kräkts upp den där sondslangen och har slem i munnen som gör att hon vill spotta mest hela tiden. Sen har hon ju smärtsamma blåsor i mun/hals och massa annat elände att genomlida.
Pga infektionsrisken fick vi inte krama Olivia och det är ju inte lätt finna vettiga ord en sån här gång men Olivia verkade alla fall bli glad över att vi kom dit vilket förstås är det viktigaste. Själv hade jag väldigt svårt att hålla tårarna borta när vi träffade Lia men ville samtidigt inte gråta så att det skulle kännas ännu jobbigare för henne.
Den här dagen var hennes viktigaste uppgift att hon skulle upp och stå tre ggr och när vi var där hade hon klarat av detta en gång. Har man varit sängliggande över 20 dagar med allt hon har gått igenom så är det ju inte konstigt att något sånt är en jätteuppgift. Ändå är det såna små steg som enligt läkarna är jätteviktiga så kämpa, kämpa, kämpa Olivia!
Det kändes ändå bra att få träffa Olivia och brorsan med familj tyckte jag. Nu fick vi ju även veta lite mer om hela sjukdomsförloppet som varit hittills och vad de ska göra framöver mm. Dessutom fick vi ju ännu en bekräftelse på att barnsjukhuset i Uppsala är en bra plats för Olivia att vara på nu när hon behöver en bra vård.
Jag har alltid avskytt att vara på sjukhus men några som däremot trivdes bra där var kusinerna Max och Milton. Det fanns ju otroligt mycket leksaker så för dem blev det lite som ett besök på något lekland. När de sen fick se en ambulanshelikopter flyga förbi på nära håll så var deras lycka fullständig.
Livet är orättvist och man får kraftiga påminnelser om att inte lägga så mycket kraft åt att gnälla på ovisentligheter i livet när man tänker på vad Olivia och alla de andra barnen på det sjukhuset går igenom!
Även om det var hjärtskärande att se Olivia må så dåligt så har jag ändå en positiv känsla med mig hem och är övertygad om att hon kommer vinna den här kampen!
Vet ju hur det är o se nära anhöriga riktigt dåliga och man inte kan göra någonting för att mildra det hela. Tror besöket gjorde gott för Lia och jag håller mina tummar för henne!
Jag piskar och slår med mitt Trollspö över lilla Olivia och henns familj. Allt gott!
Man tror nästan inte att det är sant det man läser. Men jag är också övertygad om att hon vinner den här kampen! Självklart gör hon det!! Men det måste vara det tuffaste ni går igenom i familjen. Jag önskar jag hade ett äkta trollspö att svinga med men jag skickar all styrka och stöd jag kan förmå! Kram till er alla!
Du får ursäkta men jag orkade inte läsa igenom hela inlägget... blir så himla illa berörd o ledsen när barn råkar ut för sånt där skit.
Usch, usch, usch o alla tummar är HÅRT omslutna för att allt ska gå väl med den lilla flickan.
Hejsan Mattias! Åh, va jag saknar er. Ja är så glad att ni kom till uppsala fast jag var så sjuk så var det otroligt roligt att se er. Jag har inte sett er på hur länge som helst och det vore otroligt kul att få träffa er så snart som möjligt men det är ju lite svårt att bestämma tid eftersom det är så krångligt med alla risker för sjukdommar och sånt...åsså ska man till uppsala igen om typ 2 veckor. Saknar er<33333
